![](\"http:\/\/pavagned.files.wordpress.com\/2012\/08\/dsc_0270.jpg\")
<\/a><\/td>\n<\/tr>\n<\/p>\n
Hungerspelen. Jag s\u00e5g den, efter middagen. Boken har jag redan l\u00e4st, men att se filmen var en annan sak. Det \u00e4r en fruktansv\u00e4rd film och att se det jag l\u00e4st utspelas framf\u00f6r mina \u00f6gon p\u00e5verkade mig om m\u00f6jligt \u00e4nnu mera \u00e4n sj\u00e4lva boken. Jag blev arg. Fruktansv\u00e4rt arg. Det pirrade liksom i hela kroppen av bara sj\u00e4lva tanken p\u00e5 h\u00e4ndelserna i filmen. Jag visste ju vad som skulle h\u00e4nda. Trots hur fruktansv\u00e4rd den \u00e4n var, rekommenderar jag den starkt till alla ni som inte har sett den, eller l\u00e4st boken f\u00f6r den delen.<\/p>\n
Jag m\u00e5dde lite konstigt efter\u00e5t. Kanske var det sockerkicken av de 500 gram jordgubbar doppade i socker jag satt i mig under filmens g\u00e5ng, kanske var det filmens eftersmak som satt i. N\u00e5gonting k\u00e4nde jag i alla fall f\u00f6r att g\u00f6ra, s\u00e5 jag sn\u00f6rde p\u00e5 mig mina skor och gick ut. Ut och iv\u00e4g. Det doftade ljuvligt ute. Sommaren hade best\u00e4mt sig f\u00f6r att visa sin b\u00e4sta sida just denna kv\u00e4ll och varma str\u00e5lar str\u00f6mmade genom de sakta f\u00f6rsvinnande molnen. Det var v\u00e4ldigt fridfullt. Fort f\u00f6rsvann tankarna p\u00e5 filmen och jag k\u00e4nde ist\u00e4llet hur jag fl\u00f6t ut i naturen och ins\u00f6p varenda detalj.<\/p>\n
Efter en halvtimme fick jag nog. Det fick liksom r\u00e4cka med kort promenad och jag var n\u00e4r jag kom in, fruktansv\u00e4rt glad \u00f6ver hur fantastiskt mitt liv faktiskt \u00e4r.<\/p>\n