<\/div>\n
Om en halvtimme \u00e4r det middag. Jag vill inte \u00e4ta. Det har jag inte velat p\u00e5 n\u00e4stan fyra m\u00e5nader, men ingen har m\u00e4rkt n\u00e5gonting. Oftast har jag lyckats med att inte \u00e4ta och n\u00e4r jag f\u00f6r omv\u00e4xlingens skull varit tvungen att \u00e4ta \u00e4nd\u00e5 har jag helt enkelt bara promenerat till toaletten, stoppat fingrarna i halsen och f\u00e5tt upp maten igen. Inga problem.<\/div>\n
Inga problem alls. Det \u00e4r s\u00e5 det \u00e4r. Mitt liv g\u00e5r ut p\u00e5 mat och att undvika den. Men det \u00e4r inte s\u00e5 att jag \u00e4r smal! Oh nej, jag blir bara tjockare och tjockare allt eftersom tiden g\u00e5r. Det \u00e4r som om luften omkring mig och som jag faktiskt m\u00e5ste andas in lagrar sig i mina celler ist\u00e4llet f\u00f6r maten. Och man andas ju betydligt mer \u00e4n vad man \u00e4ter, allts\u00e5 blir jag betydligt tjockare.<\/div>\n
Vi ska \u00e4ta bakad potatis (en timmes springtid) och l\u00f6vbiff (en halvtimmes springtid) idag, med vitl\u00f6kssm\u00f6r till. Det \u00e4r f\u00f6r att det \u00e4r fredag. D\u00e5 vill pappa och mamma g\u00e4rna \u00e4ta n\u00e5got med vitl\u00f6k i – \u201dVi ska ju inte jobba i morgon!\u201d<\/div>\n
D\u00e5 kan man kleta in vitl\u00f6ken i sm\u00f6r och sedan kleta sm\u00f6ret p\u00e5 maten. F\u00f6rst\u00f6ra maten. F\u00f6rorena den. Nej, om man nu n\u00f6dv\u00e4ndigtvis m\u00e5ste \u00e4ta ska det vara rent. Inga s\u00e5ser ska blandas ihop och f\u00e5 alla smaker att flyta ihop till en enda smak med bara olika konsistens, utan var bit ska behandlas med k\u00e4rlek och \u00e4tas upp sakta, sakta, f\u00f6r att f\u00e5 ut s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt av maten. Sen blir man ju mera m\u00e4tt ocks\u00e5 om man tuggar l\u00e4ngre.<\/div>\n
L\u00f6vbiff med bakad potatis \u00e4r ganska bra mat \u00e4nd\u00e5. \u00c4ter man l\u00f6vbiff, ser det ut som om man har \u00e4tit mycket mer \u00e4n vad man egentligen gjort eftersom den \u00e4r s\u00e5 platt och \u00e4ter man bakad potatis kan man utan problem l\u00e4mna stora delar av potatisen. Det \u00e4r bara att inte skrapa ur allt. Simpelt och praktiskt. Sen kan jag komma p\u00e5 den utomordentliga anledningen att jag ska iv\u00e4g till min kompis i morgon, s\u00e5 jag vill g\u00e4rna inte \u00e4ta vitl\u00f6k. Dessutom serveras det sallad (fem minuters springtid) till maten och det fungerar utm\u00e4rkt att fylla ut tallriken med. S\u00e4rskilt ser det ut som en riktigt normal portion om man tar salladen f\u00f6rst.<\/div>\n
Jag ska inte till min kompis i morgon \u2013 det \u00e4r bara n\u00e5gonting jag har kommit p\u00e5 f\u00f6r att kunna springa utan att n\u00e5gon undrar. Jag springer. L\u00f6per. Fort. K\u00e4nner hur det lilla jag \u00e4tit idag f\u00f6rbrukas. Jag blir ren. Hela jag blir b\u00e4ttre, det \u00e4r som om n\u00e5gon h\u00e4llt i mig en lyckodryck som f\u00e5r allting att k\u00e4nnas lite l\u00e4ttare. Ett tag. Till n\u00e4sta m\u00e5ltid ungef\u00e4r. Men det \u00e4r bra att ha den h\u00e4r tiden hos \u201dmin kompis\u201d. D\u00e5 f\u00e5r jag mycket tid att arbeta ut taktiker f\u00f6r att lyckas undkomma den kommande maten p\u00e5 ett effektivt och s\u00e5 sm\u00e4rtfritt s\u00e4tt som m\u00f6jligt.<\/div>\n
Nu \u00e4r det bara tre minuter kvar till middagen. <\/div>\n
Jag \u00f6nskar att det gick att f\u00f6rsvinna ibland. Att jag n\u00e4r det var dags f\u00f6r mat bara kunde klicka p\u00e5 en knapp och radera mig sj\u00e4lv. Men jag vet att det inte fungerar s\u00e5, allts\u00e5 \u00e4r det bara att sv\u00e4lja och le och l\u00e5tsas \u00e4ta. <\/div>\n
<\/p>\n
![](\"http:\/\/pavagned.files.wordpress.com\/2012\/03\/dsc_0258.jpg\")
<\/a><\/td>\n<\/tr>\n