Anonym har kommenterat inl\u00e4gget ”Projekt Bloggerska: Middag;
<\/i>
”Hmm. L\u00e4ste din andra blogg lite. \u00c4r du helt frisk nu, eller ass\u00e5 blir man n\u00e5gon g\u00e5ng *helt* frisk? Funderar p\u00e5 att sluta \u00e4ta. Missf\u00f6rst\u00e5 mig r\u00e4tt. Det \u00e4r v\u00e4l bara att b\u00f6rja igen sen, eller hur?”<\/i><\/p>\n
Svar: Jag hoppas verkligen, verkligen<\/b>, inte att detta sker. Du s\u00e4ger att du vill ”sluta \u00e4ta”. Vill du f\u00e5 anorexia? Det \u00e4r ingenting man skapar sig sj\u00e4lv, utan det v\u00e4xer fram. Det \u00e4r ingenting man riktigt v\u00e4ljer, utan det smyger sig p\u00e5. Det \u00e4r i princip som att \u00f6nska sig en riktigt allvarlig sjukdom. Det h\u00e5ller inte l\u00e4nge. Man M\u00c5STE vara normalviktig. Jag kikade in din blogg lite. S\u00e5 var det f\u00f6r mig i b\u00f6rjan. S\u00e5 h\u00f6ll jag p\u00e5 i flera m\u00e5nader, sen sm\u00f6g sig helvetet sakta p\u00e5.<\/p>\n
Det kan b\u00f6rja ganska oskyldigt. Normalvikt, dra ned lite p\u00e5 middagen. Ett \u00e5r senare kan du finna dig sj\u00e4lv i att ha kastat bort detta \u00e5r av ditt liv p\u00e5 n\u00e5gonting som inte h\u00e5ller. Kroppen VILL ha balansvikt, normalvikt. Vill man vara underviktig, och d\u00e4rmed m\u00e5 psykiskt riktigt j\u00e4vla d\u00e5ligt, s\u00e5 h\u00e5ller det inte vidare l\u00e4nge. Om du inte d\u00f6r f\u00f6rst\u00e5s, eller lever ditt liv d\u00e4r det endast g\u00e5r ut p\u00e5 att vara underviktig. Som sagt, man kan v\u00e4lja, innan man \u00e4r d\u00e4r. S\u00e4rskilt om man \u00e4r medveten om vad man g\u00f6r, vilket jag tycker att du verkar vara. Om du l\u00e4ste min andra blogg, tycker du att det verkade vara ett bra liv? Bryta ihop, vara sk\u00f6r, se kroppen falla is\u00e4r? Inte kunna sova, inte kunna skaffa barn, inte kunna skratta, inte kunna leva? Jag trodde att jag skulle kunna det. Jag trodde att jag skulle kunna, samtidigt som jag var mager, leva ett normalt liv.
Jag hade fel.<\/p>\n
Och jag \u00e5ngrade mig. Och \u00e5ngrar mig. Jag l\u00e4r nog \u00e5ngra mig hela livet, faktiskt. Hur gammal \u00e4r du? F\u00f6r min del var det den f\u00f6rsta terminen i gymnasiet och en stor del av slutet av nian som i princip gick upp i r\u00f6k. Eller ja, den tiden fanns ju. Men jag gick omkring som en zombie, p\u00e5 automatik. Visst, jag var riktigt j\u00e4vla smal. Och det s\u00e5g ut som ja.. Folk trodde att jag var sjuk. Allvarligt sjuk, som cancer, jag tappade ju mycket stora delar av mitt h\u00e5r ocks\u00e5. OTROLIGT FINT. Eller?<\/p>\n
Nu \u00e4r jag normalviktig. Och frisk, till kroppen sett. \u00c4tst\u00f6rningen l\u00e4mnar dock djupa sp\u00e5r efter sig och jag \u00e4r nog en f\u00f6r\u00e4ndrad m\u00e4nniska, p\u00e5 ganska m\u00e5nga s\u00e4tt. Jag har blivit mycket k\u00e4nslig f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndringar och m\u00e5ste hela tiden vakta mig sj\u00e4lv s\u00e5 att jag inte faller ned i f\u00e4llan och m\u00e5ste b\u00f6rja om p\u00e5 noll. F\u00f6rut s\u00e5g jag ut som jag gjorde p\u00e5 bilderna i inl\u00e4gget under, och s\u00e5 ser jag ocks\u00e5 ut nu. Det \u00e4r en normalvikt. F\u00f6rut s\u00e5g jag mig som r\u00e4tt s\u00e5 rund, mullig, inte tjock, men inte smal heller. Jag kunde inte acceptera att det var s\u00e5 jag s\u00e5g ut, och s\u00e5 jag kommer att se ut. D\u00e4rav b\u00f6rjade mina smygande f\u00f6r\u00e4ndringar. Jag h\u00f6ll nog p\u00e5 lite av och till i ett par \u00e5r, innan det verkligen br\u00f6t ut.<\/p>\n
Det g\u00e4ller att acceptera hur man ser ut, f\u00f6r du m\u00e5ste dras med din kropp hela j\u00e4vla livet ut \u00e4r jag r\u00e4dd. (Urs\u00e4kta spr\u00e5ket, men jag m\u00e5ste f\u00f6rtydliga mig.) Inte r\u00e4ds du av att kissa? Inte m\u00e5r du b\u00e4ttre av att sluta? Det \u00e4r ungef\u00e4r lika naturligt som att \u00e4ta. F\u00f6r att kroppen ska fungera, m\u00e5ste du \u00e4ta. F\u00f6r att kroppen ska fungera, m\u00e5ste du kissa. Tja. Kontentan av det hela \u00e4r nog att om du v\u00e4ljer att kasta bort \u00e5r av ditt liv, skada din kropp och sj\u00e4l, s\u00e5 ja. Du kommer att \u00e5ngra dig, men innan dess, s\u00e5 kommer du att ha m\u00e5tt \u00e5t helvete. Helt i on\u00f6dan.<\/b><\/p>\n
Jag kan l\u00e5tsas att du var jag, f\u00f6r ett \u00e5r sedan. D\u00e5 hade jag sagt till mig sj\u00e4lv att TA HJ\u00c4LP. Vem som helst, prata ut. Man beh\u00f6ver hj\u00e4lp, fast\u00e4n en \u00e4tst\u00f6rning kanske inte g\u00e5tt s\u00e5 l\u00e5ngt. Du m\u00e5r ju uppenbarligen inte bra, och du kommer inte att m\u00e5 b\u00e4ttre av sv\u00e4lt, det lovar jag dig. Tv\u00e4rtom. Nu har du kontroll av ditt liv, men n\u00e4r \u00e4tst\u00f6rningen tar \u00f6ver kommer du att se p\u00e5 hur du sakta f\u00f6rsvinner, samtidigt som du inte kan g\u00f6ra n\u00e5gonting \u00e5t det f\u00f6rr\u00e4n det (vem vet) \u00e4r riktigt illa. L\u00e5t det inte komma dit! Till\u00e5t det inte att g\u00e5 s\u00e5 l\u00e5ngt!<\/p>\n
Jag pratar g\u00e4rna mera privat, det \u00e4r bara att maila till tualovdahl@hotmail.com s\u00e5 lovar jag mitt allra b\u00e4sta att svara p\u00e5 n\u00e4stan vad som helst!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Anonym har kommenterat inl\u00e4gget ”Projekt Bloggerska: Middag;”Hmm. L\u00e4ste din andra blogg lite. \u00c4r du helt frisk nu, eller ass\u00e5 blir man n\u00e5gon g\u00e5ng *helt* frisk? Funderar p\u00e5 att sluta \u00e4ta. Missf\u00f6rst\u00e5 mig r\u00e4tt. Det \u00e4r v\u00e4l bara att b\u00f6rja igen sen, eller hur?” Svar: Jag hoppas verkligen, verkligen, inte att detta sker. Du s\u00e4ger att … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":5744,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-832","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserat"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/832","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/users\/5744"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=832"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/832\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=832"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=832"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=832"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}