Skolan b\u00f6rjade i slutet av augusti. Jag var en till synes peppad flicka, som skulle b\u00f6rja f\u00f6rsta \u00e5ret p\u00e5 det naturvetenskapliga programmet – det som jag alltid velat! Skolan hade varit mitt liv, matte min styrka. Givetvis ska jag g\u00e5 natur! Det hade jag t\u00e4nkt sedan i fyran.. Men, jag var os\u00e4ker n\u00e4r jag v\u00e4l stod d\u00e4r och skulle v\u00e4lja. Min tidigare s\u00e4kerhet hade blivit en os\u00e4kerhet. Kanske jag \u00e4nd\u00e5 inte passar i natur! Jag \u00e4lskar ju spr\u00e5k- humanistiska \u00e4r v\u00e4l bra d\u00e5? Visst, jag har betyg f\u00f6r alla linjer. 315 po\u00e4ng, kan knappt bli b\u00e4ttre. Men betygen sade ingenting om hur jag k\u00e4nde, de var bara ov\u00e4sentliga siffror och bokst\u00e4ver.<\/p>\n
I alla fall. Det blev natur till slut. Jag startade p\u00e5 topp i alla \u00e4mnen. September kom, min f\u00f6delsedag den tjugofemte. T\u00e5rta? Vad \u00f6nskar du dig? Vad ska vi \u00e4ta?
En halv chokladruta. Det var f\u00f6rf\u00e4rligt, men vad jag \u00e5t. Ingen t\u00e5rta, nej tack. Sen \u00e5t jag stifado till middag, gott och inte s\u00e5 v\u00e4rst \u00e5ngestframkallande mat. Vikten l\u00e5g p\u00e5 sk\u00f6ra 16.5 och den sj\u00f6nk drastiskt. Jag passerade d\u00e4r, i september, min vikt som stod f\u00f6r ”total-och-absoult-panik”. Eller ja. N\u00e4r jag v\u00e4l var d\u00e4r s\u00e5 k\u00e4ndes det inte s\u00e5 farligt. Hall\u00e5, det syntes ju knappt. Jag hade kontroll, jag ville ju det d\u00e4r. \u00c4nd\u00e5 tog jag mod till mig och ”ber\u00e4ttade” f\u00f6r mina f\u00f6r\u00e4ldrar. Gr\u00e4t.<\/p>\n
Jag ska \u00e4ta mer. Jag SKA \u00e4ta mer! Det h\u00e4r \u00e4r INGET jag vill! Bup? Javisst, det g\u00e5r bra. Dit g\u00e5r vi. Ana skrattar. Hon lurar mig. Jag tror att jag vill bli frisk, men det vill jag inte. Jag g\u00f6r inget \u00e5t det. G\u00e5r p\u00e5 BUP, vikten forts\u00e4tter att sjunka. Jag lovar, jag \u00e4ter mera till lunch. Jajajaja, det blir bra.
Inom lider jag. Jag \u00e4r kall, jag fryser. Jag k\u00e4nner att jag inte kan beh\u00e4rska mig och att kalorijakten ligger utom min kontroll. Det \u00e4r inte jag <\/i>som har kontroll. Det \u00e4r ana. Men jag s\u00e4ger det inte. F\u00f6r om jag s\u00e4ger att jag k\u00e4mpar, klarar jag mig som mager lite l\u00e4ngre till.<\/p>\n
S\u00e5 blev det ocks\u00e5. Jag klarade mig. Pappa \u00e5t alla m\u00e5ltider med mig, men jag visste att jag \u00e4nd\u00e5 \u00e5t under 1000 kcal per dag. Det var s\u00e5 jag klarade mig helt enkelt. I skolan gick det nedf\u00f6r. Tankarna l\u00e5g ju mer p\u00e5 mat, \u00e4n vad det l\u00e5g p\u00e5 skolarbete. S\u00e5 jag led av det ocks\u00e5. Skolan var min r\u00e4ddning, min flykt. Men nu fanns inte ens det l\u00e4ngre, jag var ju inte b\u00e4st p\u00e5 allt. Jag \u00e5kte till BUP ocks\u00e5. Var fj\u00e4rde vecka ungef\u00e4r. Bup? Hahahah! V\u00e4gning, javisst. Men det gick likf\u00f6rbannat nedf\u00f6r. Om det inte gjorde det, kunde jag dricka upp min vikt lite. Inte mycket, men nog f\u00f6r att d\u00f6lja om jag g\u00e5tt ned ett par hekto.<\/p>\n
S\u00e5 fortsatte det. Genom september, oktober, november. November var det l\u00e5gt. Jag kommer inte ih\u00e5g mycket fr\u00e5n den m\u00e5naden, annat \u00e4n att jag inte kunde sova. Min s\u00f6mn var i princip ett minne blott. Somnade inte f\u00f6rr\u00e4n vid ett, vaknade alldeles f\u00f6r tidigt. Jag kommer ocks\u00e5 ih\u00e5g att jag fr\u00f6s som aldrig f\u00f6rr. Var alltid kall. Det h\u00e4nde i skolan att jag s\u00e5g hur mina h\u00e4nder blev alldeles bl\u00e5a uti fingertopparna, s\u00e5 bl\u00e5a att jag en g\u00e5ng fick bryta lektionen f\u00f6r att g\u00e5 och spola varmvatten \u00f6ver h\u00e4nderna. Sen s\u00e5g jag ut som ett skelett, men det s\u00e5g jag ju inte d\u00e5. Mitt BMI var under 16.<\/p>\n
Ont att sitta gjorde det ocks\u00e5. Sittbenen var liksom i v\u00e4gen. En av anledningarna till att det var sv\u00e5rt att sova, var att min kropp k\u00e4ndes s\u00e5 v\u00e4l. Jag k\u00e4nde den p\u00e5 n\u00e5got underligt plan,, inte bara f\u00f6r att h\u00f6ftbenen skar ned i madrassen och fick bl\u00e5m\u00e4rken, utan ocks\u00e5 f\u00f6r jag k\u00e4nde hur d\u00e5ligt den m\u00e5dde. Utmed sidorna p\u00e5 magen flagnade min hud i stora fj\u00e4ll och h\u00e5ravfallet, som tidigare hade varit lindrigt, intensifierades till att radera ungef\u00e4r halva min h\u00e5rman. Kommer s\u00e4rskilt ih\u00e5g en g\u00e5ng i mitten av november, d\u00e5 jag vaknade och l\u00e4mnade en rej\u00e4l tuss med h\u00e5r p\u00e5 min kudde.<\/p>\n
P\u00e5 BUP sa de att det snart var nog. Jag var tvungen att \u00e4ndra p\u00e5 mig. Jag h\u00f6ll med, sa jag. Men jag ville inte g\u00e5 upp i vikt. G\u00c5 UPP!?`!? De var galna i huvudet t\u00e4nkte jag. Visst, jag \u00e4r underviktig. Men det t\u00e4nkte jag minsann f\u00f6rbli ocks\u00e5. Och haha- vad fel jag hade. <\/p>\n
S\u00e5 kom december. Och Lucia. Det var d\u00e5 det h\u00e4nde. P\u00e5 Lucia den trettonde \u00e5kte jag in till BUP. V\u00e5gen visade att jag hade skr\u00e4mmande nog BMI 15.0. (14.8 egentligen, men det visade inte v\u00e5gen d\u00e5 jag hade b\u00e5de mat och en del vatten i magen). En dietist var d\u00e4r. Hon slog n\u00e4varna i bordet. Nu fick det inte vara mer! Nu var det n\u00e4ringsdrycker 300 kcal \u00e1 tre g\u00e5nger per dag som g\u00e4llde. Om jag inte ville bli inlagd f\u00f6rst\u00e5s. Jag kommer fortfarande ih\u00e5g vilka kl\u00e4der jag hade den dagen. Vita jeans fr\u00e5n barnavdelningen, en r\u00f6drandig, l\u00e5ng\u00e4rmad tr\u00f6ja och en svart kort\u00e4rmad tr\u00f6ja \u00f6ver det. Sen min fina gr\u00e5a kappa och mina fina, h\u00f6gskaftade k\u00e4ngor. Jag kommer ocks\u00e5 ih\u00e5g hur det k\u00e4ndes n\u00e4r beslutet om n\u00e4ringsdryckerna togs. Helt pl\u00f6tsligt var mina kl\u00e4der j\u00e4ttefula.<\/p>\n
Jag trodde att jag aldrig n\u00e5gonsin skulle bli glad igen. Sn\u00e4lla, pappa! Jag g\u00f6r vad som helst! Jag \u00e4ter tre mackor med skinka och sm\u00f6r och senap till mellanm\u00e5l! Jag \u00e4ter gr\u00e4dde till kv\u00e4llsfika… Pappa! G\u00f6r inte det h\u00e4r mot mig. H\u00e4mtade ut sis\u00e5d\u00e4r 30-40 n\u00e4ringsdrycker. Det k\u00e4ndes som om v\u00e4rlden skulle g\u00e5 under. Nu var det k\u00f6rt. Nu gick det inte mer, botten var n\u00e5dd. <\/i>Hejd\u00e5, Tua, k\u00e4ndes det som. Den natten var den v\u00e4rsta natten i mitt liv. Jag sov inte. Jag v\u00e5gade inte t\u00e4nka. Jag gr\u00e4t, jag fick panik\u00e5ngest, jag funderade ut planer p\u00e5 att fly. Men det hj\u00e4lpte inte. Morgonen kom i rasande fart. Den dagen skulle jag egentligen skriva nationella i matte med det kunde sl\u00e4nga sig i v\u00e4ggen. Matte! Nu! Ha! \u00c5ngesten rev i mig n\u00e4r jag \u00e5t (med sked) min f\u00f6rsta frysta n\u00e4ringsdryck. Efter frukosten s\u00e5klart. Vars\u00e5god Tua, olycka i dryckesform.<\/p>\n
S\u00e5 blev det. Jag var en uppstoppad korv. En icke-fungerande varelse. Det varade i ungef\u00e4r fyra dygn, sen blev det b\u00e4ttre. Mycket gr\u00e5t. Mycket \u00e5ngest. Extremt mycket mat. Men efter de h\u00e4r dygnen, l\u00e4ttade det. Jag k\u00e4nde mig annorlunda. Jag k\u00e4nde att det kanske, kanske inte m\u00e5ste vara s\u00e5 himla hemskt allting. Jag k\u00e4nde mig faktiskt helt okej. Ingen skola s\u00e5klart, men det spelade faktiskt ingen stor roll l\u00e4ngre. <\/p>\n
P\u00e5 julafton m\u00e5dde jag bra. Jag \u00e5t inga n\u00e4ringsdrycker under dagen, men nj\u00f6t av risgrynsgr\u00f6t p\u00e5 morgonen, dopp i grytan till lunch, praliner till mellanm\u00e5l och ett stort julbord till middag. Sen lite mera praliner och kex med ost p\u00e5 kv\u00e4llen. Jag nj\u00f6t. Jag levde. Efter ett helvetes-\u00e5r m\u00e5dde jag \u00e4ntligen bra igen. Jag hade stannat i vikt och \u00e5ngesten var under s\u00e5 pass stor kontroll att den inte kontrollerade mig l\u00e4ngre.<\/p>\n
Nu \u00e4r jag inne i 2012! Det kommer i den avslutande delen, del tre \ud83d\ude42 Nu blir det minsann god natt! Sova \u00e4r bra f\u00f6r kroppen, sj\u00e4len, gl\u00f6m inte det!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Skolan b\u00f6rjade i slutet av augusti. Jag var en till synes peppad flicka, som skulle b\u00f6rja f\u00f6rsta \u00e5ret p\u00e5 det naturvetenskapliga programmet – det som jag alltid velat! Skolan hade varit mitt liv, matte min styrka. Givetvis ska jag g\u00e5 natur! Det hade jag t\u00e4nkt sedan i fyran.. Men, jag var os\u00e4ker n\u00e4r jag v\u00e4l … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":5744,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-938","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserat"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/938","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/users\/5744"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=938"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/938\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=938"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=938"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/pavagned\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=938"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}