Kan bara inte vara tyst.. Med tanke på all tragedi som slagit familj och släkt med mormors bortgång har det varit mycket tystnad. Då kliar det illa i hela kroppen. Då är ju en blogg primaskinka!!!
Eftersom att jag varje dag slås av något fantastiskt olyckat/klantar mig/skämmer ut mig så tänkte jag ha en ”hörna” i bloggen som jag tänker kalla för ”Not again”. Enbart om dagens största fail, och här kommer dagens!
Dagens not again
Idag var jag med mina kära syster och shoppade lite sisådär. Jag var trött, less och underklädeslös…
När vi står i rulltrappan påväg mot utgången frågar hon mig om jag inte skäms när jag gapsjunger helt random och tittar rakt ut i luften (har tydligen något beteende att jag ständigt går och sjunger, ensam som i sällskap, ledsen som glad, i passande situationer som opassande- ja ni hajjar.
Jag svarar genast, nej! Varför skulle jag toker? Jag tänker inte ens på det utan jag är bara knäpp!
Hon tittar på mig länge och ser mycket missnöjd ut, ”det gör jag iallafall, så sluta”- typ…
Utan att byta ett ord går vi ut genom portarna till tunnelbanestationen, helt plötsligt, drar hon ner mina haremsbyxor (inte mycket till motstånd i byxorna när någon drar ner dom).
WOOPSY så var hela pullan framme i luften. Blottad framför ett gäng främlingar- dom GLÅMADE (med stora bokstäver.) Helt plötsligt börjar satmaran springa, som jag aldrig sett henne gjort förr. Sedan vänder hon sig om, ”VEM SKÄMS NU DÅ???” I ett as garv. Gjorde ett värdelöst försök att springa ikapp och strypa henne, men mitt garvande gjorde mig lite smyghandikappad i min annars mycket imponerande springning (skämt åt sido- ni som känner mig förstod nog det).
Där har ni det- KAOS!
XoXo- your only