Jag försöker släppa det lilla hopp som jag har om det här. Men det verkar vara som om det ännu inte är dags, på riktigt. Kanske är det inte riktigt tid för det än. Men jag försöker iallafall, de gör jag. Det är bara så frustrerande att så fort man får ett uns av distans, så slår det alltid tillbaka. Men det är väl så det ska va har jag hört. Men de spelar ingen roll egentligen. För jag har redan bestämt mig. Men jag kommer alltid fundera på hur allt hade vart.
