Nu ligger man nedbäddad i sängen. Seg som tusan, men två alvedon har lättat upp allt lite grann. Sprang på en gammal vän idag. Det var kul, men det känns alltid lite lustigt tycker jag. Man börjar liksom fundera över vad det är som gjort att man inte längre umgås. Funderar kring om hennes liv fortfarande ser likadant ut om de fortfarande är samma saker som spökar i hennes liv. Men man skäms lite för att fråga. Eller man skäms till och med när man faktiskt själv inte lagt ner någon som helst vikt vid att upprätthålla denna vänskap. Man har tagit för givet att den bara ska finnas där. Det är tråkigt. Jättetråkigt. Jag blir så besviken på mig själv i dessa stunder. När man inser att man misslyckats med en vänskap. Man har någonstans utan att egentligen fela misst en vän. Man har glömt vårda den relationen. Bara antagit att de går att pausa för att sedan bara plocka fram igen när man har tid och lust. Nej, det är inte bra.
