Ofta så funderar jag kring om det bara helt enkelt är så, att några utav oss har ett otroligt mycket större behov av att kunna påverka andra. Jag upplever i många situationer att personer i min omgivning inte bryr sig tillräckligt mycket. Oberoende om de handlar om dem själva, någon av deras vänner eller en helt utomstående. Jag förstår absolut att en människa inte kan hjälpa alla och man kan inte bära allas problem upp på sina axlar. Men det är så ofta som man på något sätt i mina ögon väljer att hålla sig oberörd. Intalar sig själv att man faktiskt inte behöver bry sig. Att det inte är ens eget problem.
Men i min värld så ligger ansvaret inte bara på individen utan även på omgivnigen. Att se någon bli slagen och låta det hända. Anser jag vara i princip lika dåligt som att vara den som slår. Vart är det som man själv avgör att det är okej, att den som blir slagen förtjänar det. Eller att det faktiskt är så att du tycker dig ha rätten att få välja att inte ingripa. Förstår ni hur jag menar. Klart att i slutänden väljer ändå alla själva. Men just själva tanken att man ska kunna ”få” välja. Att ens eget psykes kanske inte skulle lägga någon särskild vikt vid det. Jag vet inte, men jag blir så frustredrad i sådana här lägen. Jag säger alltid till mig själv att man måste försöka se det som om det kunde ha varit en själv som var i den situationen. Det här handlar inte alls bara som slag, men det förstår ni nog redan.
Jag anser att det är alldeles för många som sätter upp sig själv på någon mega hög pedistial där man förväntar sig att faktiskt själv bara få utan att själv behöva ge särskilt mycket. Någonstans så spelar det ingen roll hur det går för alla andra, eller om det är något som kan ha påverkat någon på ett negativt sätt. Sålänge som det inte drabbar en själv. Jag vet inte om de handlar om att man väljer att ignorera, eller om det är så att man helt enkelt inte bryr sig. Alltså att man väljer att inte bry sig.
Mitt mål är att jag varje dag ska kunna känna mig nöjd med de val och de beslut som jag har tagit. Jag påverkas alltid väldigt mycket av allting. Jag kommer inte att välja att inte reagera för att det är den lättaste situationen att försätta sig i. Dock så försöker jag idagsläget alltid tänka ett steg längre. Kanske hjälper det inte att få ett utbrott eller ställa sig och predika. Men man har alltid ett val. Och det är alltid bara man själv som kan ta det valen. Alltså så går det inte att lägga den skulden på någon annan. Även om det är så att man skyller på att man kanske inte orkar. För då har man valt att inte orka. Som sagt alla har vi ju våra dagar. Man bör välja sina fajter, hålla hårt i de människor som man faktiskt bryr sig om. Kanske tänka på att tala om sånna här saker och visa uppskattning oftare. För man står alltid där och önskar att man hade handlat annorlunda till slut.
Exempel:
Igår valde jag att till slut avvika. Jag kännde att de som sker här och nu är ingenting som jag stödjer, som jag uppskattar eller som jag tycker visar någon som helst respekt för andra överhuvudtaget. Det låg inte heller något värde i att försöka förändra den här situationen. Jag blev på asdåligt humör, förstod att om jag höll mig kvar så skulle jag flippa. Det hade absolut inte varit värt det, det hade inte alls förbättrat situationen. Idag är jag fortfarande nöjd över mitt beslut. Jag skulle kanske redan gått ett tag tidigare. Istället för att så länge hålla sig kvar och bli grinigare och grinigare. Men det är lätt att vara efterklok. I sånna här situationer så funderar jag kring, hur ingen annan kan ha reagerat. Eller hur det kommer sig att man inte reagerat på min reaktion. Hur kan man fortfarande inte ha en tanke inom sig som säger att – Vänta nu, igår uppstod det något. En såkallad lite lätt obekväm situation. Det kanske var något som inte påverkade mig så mycket. Men de fanns någon där som jag tror påverkades av någonting. Kanske kan jag göra någonting åt det.