Står på tuben påväg till jobbet. Sötaste lilla tjejen knatar runt här framför mig. Det här får det lilla suget efter en bebis som man har inom sig att dra igång. Inte nog med det så hade hon en as härlig pappa också. Ni vet sådär mysigt snygg. Han hade lite halvlångt hår också, i en totte. Jag gillart, i vissa fall. Inte om det är längre än mitt hår. Men just det där halvlånga och när det är uppsatt. Inte utsläppt, Ne ingen paga liksom, den hör hemma på damerna.
Idag bär jag även med mig en miniliten matlåda. Någonstans hade jag intalat mig själv att jag hade något hemma. Det hade jag inte, carbonaran stod i diskhon. Men lite pasta blir det. Matlådan är så liten att den får plats i min lilla handväska. Det känns lite annorlunda. Jag undrar vad alla andra har i sina väskor.
I Slussen idag så överaskades jag även utav en farbror som tyckte det var en fantastisk id’e att trycka sig igenom spärren samtidigt som jag gick ut. Han tackade iallafall. Men jag är inte så taggad på överaskningar. Han kunde väl bara bett mig att dra mitt kort åt honom. Jag kunde hjälpt honom att planka om han ville. Men jag hatar när folk jag inte känner ska trycka sig upp på en när de vill planka. Som om de inte vore tillräckligt när de kommer springande bakifrån. Inte de charmigaste när man är helt ovetande. Men det här var värre. En total frontalkrock så man på något smidigt sätt ska lyckas dela på den lilla plats det redan är där. Jaja, han får åka tunnelbana iallafall och jag har fått lite mer närhet än vanligt såhär på morgonkvisten.