Klockan ringde halv åtta imorse. Jag länge kvar i sängen och dividerade med Julia hurvida vi skulle ta oss ut och promenera. Vi beslöt oss för att gå mot förmodan. Så när Julia rullar in med bilen, så drog jag mig upp ur sängen och slet på mig träningskläderna. När jag kom ner så tror jag att vi båda såg misären i varandras ögon. De slutade med att Julia Kim med mig upp på lite kaffe och så hjälpte hon mig med storstädningen. Så himla underbart. Jag behövde verkligen få ordnig på det, och som ni alla vet så kan jag i princip inte göra någonting själv. Fick även prata av oss lite och det var fantastiskt. Nu sitter jag på bussen påväg till jobbet och blir nästan rörd vid tanken på vilka fantastiska vänner man kan ha. Ikväll så ska jag träffa min älskade vän Louise igen. Vi är dåliga på att hinna ses, då de ska bli underbart.
