Godmorgon eller det är väl knappast morgon längre skulle jag tro. Själv så har jag redan hunnit med att vara vaken ett tag.
Egentligen så hatar jag söndagar, jag har alltid haft en sådan här äcklig känsla över den veckodagen. Antingen så drabbas jag av en störd typ utav bakisångest. Vilket innebär att man genomlider hela dagen över toalettstolen med apelsinjucien i ena handen och alvedonen i den andra. Sen när klockan närmar sig stängning på den lilla kvartersbutiken så drar man på sig någon trasa och drar ned solglajjerna och hoppas på att inte stöta in i någon som möjligtvis skulle kunna tänkas att känna igen en. När man har plockat på sig all tänkbar dryck som existerar inne i butiken så inser man att kontot någon gång under natten blivit övertrasserat. Så under tiden som man samlar ihop bottenskrapet utav mynt och sedlar som överlevt natten, inser man någon gång att de få ciggaretter som kommit med hem har blivit vattenskadade eller avbrutna. Efter ett försök till snabbhuvudräkning så kommer man hem med ett ciggpaket och en mer eller nått. Har man tur får man även med sig en fanta eller en mjölk. (Är det bara jag som får någon typ av apelsin abstinens när jag är bakfull.) Bättre sent än aldrig kommer man hem lagom till att 21.00 filmen dragit igång på tvn. Man kurar ned sig i soffan och känner lättnaden av att man antagligen kommer vakna och må betydligt bättre imorgon. Någonstans där i dvalan meller 22 nyheterna och morgondagen, så kryper sakta men säker de otydliga minnena ifrån gårdagen på en. I en lätt ångestfylld känsla tar man sig igenom de senaste skickade meddelandena och senast samtals listan. Om man inte redan då drabbas utav en psykos, så tar man mod till sig att ringa någon av de andra pinglor som förhoppningsvis lyckats överleva gårdagskvällen… Efter det går man och lägger sig igen, några cigg ibland lite stressrelaterade tårar och givetvis ett löfte om att aldrig mer närma sig en droppe alkohol igen. Så kryper man återigen ner i sängen, med hoppet om morgondagen.
Dock så ser ju inte alla söndagar ut ibland som oftast nu den senaste tiden så håller man sig hemma lördagskvällen. Gör i princip ingenting, vaknar ändå vid ett på söndagen. Mår pissdåligt, en lätt tryckande huvudvärk och en insikt i att man inte att valt att göra något som helst vettigt med sin lediga tid. Ännu mera ångest, är man 20 år och sitter och väntar på att gå i pension så att man någon gång ska kunna få vakna utvilad. Eller väntar man på villa/volvo/vovve syndromet så att man faktiskt har någonting att göra. Där sömn överhuvudtaget inte ens finns med som ett alternativ en söndagsförmiddag. Jag vet inte, jag känner att jag som för övrigt varit hemma och varit sjuk hela veckan och har mensen på intågande är lite bitter. Men jag är inte alltid såhär bitter. Antagligen överlag, men inte alltid.
Men från och med den här söndagen så börjar vi gilla söndagar. Det är ju trots allt den dagen på hela veckan när man helt bekymmerslöst egentligen får välja att göra ingenting. På den sjunde dagen så vilade man, så var det väl?
Nej nu räcker det, nu ska jag iväg med pinglorna och trycka en pizza. Jag har dock en känsla utav att även fast min gårkväll antagligen var den allra mest lugna, så är det jag som kommer se ut som sju svåra år… Men vad gör det, oddsen att man lyckas springa på sin drömprins just idag känns inte alls påtaglig. puss