Intervjun är avklarad! Det känns bra men jag är så nervös! Hjääälp!
Det känns ju så när allt är nytt, och för mig är det verkligen nytt. Det var ju 100 år sedan jag var på i arbetsintervju senast.
”Berätta om dina bra egenskaper?”
Den frågan som alltid ställs och som alltid är lika obehaglig och svår att svara på. Det känns så dumt att sitta där och höja sig själv till skyarna.
”Nu vill vi/jag veta mer om dig”
Åååh den här är också jobbig! Alltså ska jag summera mitt liv på 3minuter…? Jag vet inte vilka delar av mig dom vill veta, så svårt.
Det jag inte berättade var min dyskalkyli. Hon ville veta mer om mig och jag berättade mer, men inte om funktionshindret. Jag sa att jag behöver struktur och därför planerar saker och ting noga. Jag sa inte att det beror på att jag är dålig på att fungera utan struktur, pga dyskalkylin.
Fasen vad svårt det är. Är det nåt man ska tala om, att man har ett dolt funktionshinder? Jag tror dom ser det som en svaghet och ett ”problem”.
