När jag kollade upp priset för akrobatik sa en ledare att det skulle kosta ”arton hundra”. Ok säger jag och skriver 1800 på ett papper framför mig.
Men så när jag lagt på luren tittar jag på siffrorna och tycker inte att det känns rätt. Jag frågar Malin hur man skriver arton hundra med siffror och om det är samma sak som ”ett tusen åtta hundra?” Ja, säger hon.. Men det känns ändå fel. Jag skriver 18000 för det känns bättre. MEN jag ringer ändå tillbaka till läraren som fortfarande säger ”arton hundra” och jag skriver 18000!
Mina kollegor på jobbet får säga till mig att det är helt orimligt att en termin skulle kosta så mycket som jag skriver och tillslut förstår jag också det.
Det här är min vardag. En sån enkel grej blir ett stort problem och jag är aldrig riktigt säker… Jag väljer i princip bara att lita på vad andra säger. Ledaren säger 1800kr för en termin, men för att förklara hur jag känner är jämförelsen att ledaren i stället skulle svarat ”18000, 1800 eller 180kr” och sedan lagt på luren.
Ni hade ju inte förstått vilket av priserna som var rätt. Så känns det för mig trots att han endast sa 1800kr. Tidligt svar som för mig är extremt luddigt.
