Jag gjorde det inte för att jag inte tycker om personen längre. Det där uttrycket ”Det är inte du, det är jag” passar bra in och det är helt sant.
Vi lärde känna varandra när vi blev utslängda av en gemensam vän på en fest. Vi hade inte gjort nåt fel, men blev anklagade för att ha låst in henne på toaletten… Fattar inte ens hur vi kunde bli anklagade för det. Varför i helvete skulle vi låsa in henne på toan i hennes eget hem??? Makes no sense.
Men i alla fall så gick vi vidare i natten och hade riktigt kul vi två efter det och hamnade på en annan fest. Det kändes som vi känt varandra i evigheter tack vare händelsen hos kompisen. Efter detta började vi umgås ganska mycket och hördes på telefon och träffades ofta. Vi festade och hade kul 🙂
Sen började jag känna att det blev för mycket. Telefonsamtalen blev fler och jag störde mig mer och mer på det. Personen blev klängig och jag kände att det var svårt att umgås med mina andra kompisar. Men hon förstod MIG och alla skelett i min garderob. Hon förstod allt skit jag gått igenom och det var skönt. Sen blev även det för mycket för mig. Hon började tolka min bakgrund och lekte psykolog, säkert omedvetet, men det vart nån sorts press jag kännde då och då vill inte jag mer.
Det blev sommar och jag tyckte att vi skulle dra till Visby, Gotland och festa under Stockholmsveckan. Hon ville absolut inte och menade på att hon inte ville störa skärgårdslivet och alla som bor där genom att vara full stockholmare….. ok??? Aja vi struntade i det och hon planerade i stort sett hela min sommar. Vi skulle bo i husvagn på en känd camping på Öland tillsammans med hennes föräldrar och Vincent skulle med också. Hon hade köpt en ny bilbarnstol… Det här var inte min grej alls och jag sa att vi får se och att jag inte var säker på detta, men hon lyssnade inte på detta, hon var så glad att vi skulle åka.
Sen ringde jag en dag och sa att jag inte ville åka med och frågade om inte hon också kunde stanna i stockholm, men absolut inte. Hon ville inte tänka tanken ens och blev vansinnig. Började skriva massa skit om mig på hennes blogg och sprida ut grejer bland våra gemensamma vänner. Friendship Over!
Jag hade lixom inget emot henne, men det blev för mycket för mig.
Det är flera vänner man träffar och glider ifrån. Det är helt naturligt, men få gånger måste man bryta. Då var jag tvungen. Kände att det inte skulle funka längre. Hon blev sååå upprörd och spred ut saker om mig och det tyder ju på att hon inte var en bra person. Jag har inte talat illa om henne någonsin, jag sjunker inte så lågt.
