Jag är extremt orolig när jag tänker på vad som kommer att hända med min kropp när jag blir äldre. Det är riktigt jobbigt att tänka på. Åldrande.
Redan nu kan jag se linjer formas i min panna och hudens spänst är inte samma som förut. Jag känner det. Jag nojar över det.
Såg en dokumentär om vad man kan göra för att få bort/förhindra rynkor. Har naturligtvis glömt vad den heter. Det skadar inte att använda olika produkter osv men för att verkligen se en dramatisk förändring utan operation så var det en kombination av några ämnen man skulle försöka få tag på. Det var naturligtvis skitsvårt, men jag skrev upp allt ihop i alla fall (om man skulle träffa en kemist) och glömde bort vart jag la lappen (dyskalkyli)!
Jag vill inte vara som jag är nu och jag vill inte att allt förvärras. Ärliga ord från mig.
Jag har inte dåligt självförtroende eller så men jag är helt enkelt inte nöjd. Borde man ens vara det någonsin? Man kanske ska va lite missnöjd så att man verkligen tar hand om sig i förebyggande syfte. Det måste ju vara bra?
Hämta v från skolan varje dag är en boost för mig. Jag är i alla fall fräschaste mamman där! Haha