Nu har jag tvättat klart och ska precis ta och knäcka första ölen. Idag är en mycket bättre dag än igår och jag antar att jag ska tacka en speciell person för det, det är super med människor som faktiskt kan lyfta upp en med bara lite få ord. tack på du!
Och där satt jag, väntade på att min polare skulle hämta upp mig i stan. Jag hade inte musik eller någon bok med mig så jag stod mest och tittade runt omkring mig. Då fick jag syn på två stycken duvor vid trottoar kanten. Den ena kastade ut mat på vägen och den andra åt av den. Den fågeln är ju efterbliven tänkte jag direkt, den andra åt ju upp all mat. Efter ett par minuter av mat kastning från ena duvan så va den andra väl ute på vägen och käkade. Precis då small de till och en bil körde över duvan. Den kastande fågeln va inte efterbliven, han va en kall jävla mördare som lurat ut sin kompis mitt i vägen för att bli påkörd. Jag stod där smått chockad. Duvan stod kvar på trottoar kanten. Värst av allt var att han stirrade på mig, han rörde sig inte bara stirrade. Han visste att jag sett honom, och han visste att man inte kan ha några ”lösa ändar” när man utför ett mord. Jag kände mig lite orolig resten av tiden jag väntade. När min polare väl kommer så är duvan borta. Men ja vet att han fortfarande kollade in mig, han följde mig säkert ända hem. Han vet vart jag bor nu och han väntar ut sin tid, väntar på att jag ska falla i hans välplanerade fälla… han vet.