Jag älskar att chocka folk, visa dom raka motsatsen till vad dom tror.
Egentligen så älskar jag nog att chocka mig själv. Att faktiskt lyckas för en gångs skull!
Som till exempel när jag blev medlem i Mensa (de med IQ över 131)
Det var bara en slump. Jag och min pojkvän bodde fortfarande hemma hos våra föräldrar. Vi pratade i telefon på kvällen och satt vid våra datorer.
För att ha något att göra så föreslog jag att vi skulle göra Mensas IQ test http://mensa.se/bli-medlem/provtest/ och se vem som fick högst.
Jag är inte alls den tävlingsinriktade personen, så jag förväntade/hoppades inte på något.
När vi var klara så stod det att jag kunde söka in till ett övervakat test, ifall jag ville, då min IQ uppskattades som tillräckligt hög.
Jag skrattade och berättade det för Mattias. Han tyckte verkligen jag skulle göra det, men jag var inte säker. Efter lite övertalning så betalade jag och fixa tid i Helsingborg under sommarn. (om jag minns rätt)
Jag berättande inte det för någon, bara för min bästa vän, då jag är van vid misslyckanden ville jag inte att folk skulle hoppas och sen svika dom.
Dagen kom och jag, Mattias och Emma (bästa vän) körde tillsammans upp till Helsingorg för att göra testet. Jag höll nästan på att pissa på mig av nervositet!
När jag kom upp så var där bara killar som verkligen såg smarta och högfärdiga ut, då ville jag bara vända på klacken och gå.
Men när en av killarna pekade på min tatuering på magen (hade kort t-shirt) och sa ”du har ju fusklapp” och skrattade, då insåg jag att jag kommer ju definitivt slå dig i IQ. Har 3.14 intatuerat då mitt smeknamn är Phie.
Jag satte mig längst bak i salen bredvid fönstret så jag hade utsikt över de andra. Vi hade en viss tid på oss och många problemuppgifter att lösa.
Jag kollade ut och sa väldigt tyst för mig själv ”Jag gör detta för dig, mormor” sen var provet igång.
Snabbt gick det, min penna glödde då jag trodde jag aldrig skulle hinna svara på alla. Men när det var 10 minuter kvar, var jag klar.
Det var ingen annan. Jag kollade aldrig igenom mina svar då jag vet att man inte ska göra det. Efter 10 långa minuter så var det slut. Ingen annan blev klar. Jag rusade ner till de andra och berätta hur det gått. Mitt brev om provresultatet kom först när jag och Mattias redan flyttat upp till Norrköping, pappa ringde och sa ”Du har fått ett brev från Mensa? Ska jag öppna det?” Det pirrade i hela kroppen, dom visste ju ingenting. Pappa läste tyst igenom lite hastigt, och sen sa han ”… Du har högre IQ än 99% av befolkningen och kan därför erbjudas medlemskap i Mensa!” Hahaha, han vart helt paff!
Pappa vart även så snäll att han betalade min medlemsavgift! Den som är mest stolt över detta är min morfar, han kallar mig till och med för IQ haha!
Sen så chockade jag en lärare rejält här på skolan jag går nu. Vi hade i uppgift att skriva ner lite frågor, intervjua valfri person och sen renskriva det fint.
Inte de bästa fotografierna på arbetet men här är frågorna och kladden jag gjorde under intervjun som tog 5-10 minuter samt 4½ sida renskrivet som jag gjorde på ca 20-25 minuter. Tina, min lärare, trodde inte alls att mina lilla kladd skulle räcka och förväntade sig nog inte så här mycket;
Hon blev så överraskad att hon hjälpte mig in på programmet Tema Kultur Skapa som jag verkligen ville gå, för där är det mer kreativt arbete.
Sånt här är fan det bästa jag vet!