Vaknade upp imorse och det jag kände var KATASTROF (tänk Tony Irving), upp för att gå på toaletten och allt känns snett. Även när jag sitter på toaletten sitter jag inte upprätt, jag sitter med 45 graders lutning.
Illamående och helt enkelt bakis. Riktigt kul var det igår och det här är följderna av nattens bravader!
Ligger i fosterställning och försöker ta mig upp, men det snurrar i min skalle. Som att åka tekoppar på tivoli, leka irländsk julafton, snurra snurrgunga.
Lustigt nog är jag ändå fylld med kraft! Vetskapen om att resan närmar sig med stormsteg är så fantastisk skön! Vetskapen om att få träffa sin bästa kompis som jag då inte sett på 3 hela månader är grym. Då är det lätt att bita ihop.