Jag och Peter/Laddade innan START! Ett lopp jag tränat för sen mars, mitt första milslopp, ett lopp jag tänkt att, ”det ska jag springa någon gång!” Och vilken stämning det var! 21 000 neongula löparglada personer som ringlade som en orm genom söders höjder, gränder och gator. Folk hejade på och firade längst gatorna, stämningen var på topp i den tropiska hettan. Jag startade rätt sent i en startgrupp med vääääldigt mycket folk. Jag hade oerhört mycket att ge, men kände att jag inte kunde springa fullt ut pga trängseln. På så sätt var det ett svårsprunget lopp. Nästa år ska jag starta i en snabbare startgrupp! Jag hamnade på en 641:a plats, sprang på 53 minuter. Jag är inte nöjd med min tid, då jag vet att jag sprungit milen under 50 min under sommaren. De sista 2 km började jag lägga i ytterligare en växel. Sista kilometern var sjuuukt lång! Tyckte jag sprang och sprang, såg det upplysta målet på Hornsgatan men kom aldrig fram – men till slut passerade jag mållinjen! Väl i mål kände jag att det snurrade i huvudet..Det var så varmt och jag var i stort behov av vätska! Men lycklig att kunna möta upp Marcus, Mamma och Peter. Tyvärr var det inte bara glädje och folkfest igårkväll. Många låg skadade på vägen, flera personer tuppade av och två män dog. Det är verkligen jättesorgligt! Jag känner verkligen med de anhöriga som förlorat ett barn, en man, en bror, en vän eller en pappa. Natten var ljummen, jag och Marcus vandrade hem hand i hand, klunkandes på Coca Cola och smaskandes på färska godisremmar.
Kommentarer är stängda.