Nina Perssons vassa, känsliga stämma skär i mitt hjärta. Låten jag inte har hört på så länge. På år. Det bränner till i näsan. Svider till i ögat. En konstig känsla i magen. Ett hugg i bröstet. Skrämmande. Skrämmande hur en låt, en melodi transporterar mig tillbaka i tiden. En tuff tid. En tid då jag brottades med mig själv. Did I really lived and learnt? Låten går om och om. Repeat. Jag njuter. Mollkänslan flyger ut från det stora fönsret. Jag fylls med dur. Blir tyst. Jag, halvnaken. Kaffekoppen, halvfull. Kommer fram till att jag lever mer idag än vad jag gjorde då. Oroar mig inte lika mycket som förr, är mer harmonisk och gör så gott jag kan för att leva i nuet och njuta av just här & nu. Jag har lärt mig på vägen, jag lär mig på vägen. MEN. Jag blir aldrig fullärd. Jag lever & ska fortsätta leva fullt ut. (Jag & mina tankar) Tips! Lyssna på texten
