Regnet får mig att minnas. De stora kalla dropparna. Mitt hår var genomblött, mina kläder likaså och den vita tunikan lämnade inte mycket till fantasin.
Människor rusade förbi. Parapy efter paraply. En kaotisk trafik. En puls att älska.
Jag var i ett främmande land, väntandes på en främmande man.
Plötsligt var vi 2 i en regnig storstad. 2. Människorna, trafiken började suddas ut runt omkring mig.
Rösterna, musiken, biltutandet var endast ett korus, ett brus runt omkring.
Höll mig hårt.Värmde. Släpp inte. Strök mina blöta toppar. Log.
I love the rain
Han var inte längre en Främmande Man i ett Främmande land, han var en Man i ett Främmande land.
