Första Juni. Solen skiner och strålarna snuddar min pepparkaksfärgade hy. Ljumma vindar busar runt mitt hår. Ljuva sommardofter fyller min kropp och minnen av skolavslutning, idas sommarvisa och gröna gräsmattor blixtrar igenom huvudet.
Ensam sittandes i sitt fönster istället för att leka med det andra vuxna barnen på någon klippa kring mälaren, dricka vin och skratta högt. Ensam sittandes i sitt fönster och se över takåsarna och andas in ensamheten genom lungorna. Helt plötsligt skriker en del (som är svår att lokalisera) i min kropp: UT! Ta vara på denna ljuva sommarkväll. Sitter kvar. Sniffar in lite extra ensamhet.
Jag snortar ensamhet.