Ödet eller slumpen? Människor som kommer in och gör avtryck i ditt liv.Människor som blir kvar. Händelser som får livet att ta olika vändningar. Ödet eller slumpen? Eller är slumpen = ödet? Är jag bara en romantiker som tror att det finns en mening med saker och ting? Är det bara så enkelt och krasst att att det handlar om tillfälligheter och om att vara på ett visst ställe vid en viss tidpunkt och där var slumpen? Jag vill fortsätta bära min romantiska själ och tro på ödet. Samtidigt som jag tror (eller ska jag säga vet/hoppas? ) att jag som människa kan styra mitt liv. Ödet kanske öppnar dörren på glänt men ändå måste Jag ta tag i handtaget och öppna dörren och kliva in? Vad tror ni?
Klura ni så fortsätter jag dofta på mina fina pioner..