Det blev inget flaschigt hotell..Det blev ett Motel. Ett sånt där Hitchcook-motel som bringar rysningar i nacken. Personalen såg ut som hillbillys, rummen hade en lång historia och stämningen var just som i en amerikansk skräckfilm från 60-talet. Vi slängde in vår packning och pustade ut över att ha tak över huvudet. Gjorde stan, eller kan man kalla Las Vegas för stad..en plats, kulisser, osäkra på om husen är gjorde av hårdpapp eller lera. Ett sagoland för vuxna uppbyggt på sex, spel och party. Det var lördag den 18:e juli och vi köpte en resa till Grand Canyon. YES! Skulle bli så skönt att lämna Vegas för en dag och se något helt annat, rena rama motsatsen. Vi skulle åka dagen därpå, tidigt på morgonen. Kl 6 skulle bussen hämta oss, men dock inte på vårat lilla Psycho-motel. NEJ NEJ! Dit kunde inte bussen komma. Vi fick instruktionen om att gå till det stora casinot som låg tvärs över gatan Mandaly Bay (som nästan blev som vårt hem, då vi var där en del). No Problems, tänkte vi. Med lättat sinne, leende på deras läppar och dansanta fötter gick de ut den kvällen! De gick ut ordentligt! På dagarna levde tjejerna på nästan ingenting men på kvällen var de stjärnor som gnistrade på dangolven. De skrattade, sjöng och dansade utan stopp! Det gick från den ena makalösa klubben till den andra och slutade på XS. Kön ringlade sig som en lång boaorm genom casinot och klockan var mycket. Joss & Becc frågade en av vakterna om de kunde få prata med någon ansvarig, han hänvisade oss till en kille med colgate-leende och plötsligt var de inne med varsin drink i handen. Det var den bästa klubben! Utomhus var det en stor, stor pool men vi höll oss inne för att spara lite på svetten…Poledancers, superstars, bas, och ett hejdundrandes röj!
I’m Sparkling
ojoj, vart kan detta leda..? Väntar med spänning på del 3, för jag har fortfarande ingen aning vad som egentligen hände haha