De dansade så känseln i fötterna försvann, glasen fylldes upp till kanten och känslan av att det inte fanns något slut strömmade genom lokalerna. Helt plötsligt satte sig Jossan i soffan med huvudet vilandes i händerna. Jag förstod att något inte stod helt rätt till och klättrade ner bredvid henne. Vi var tvungna att ta oss ut. SNABBT! Men hur skulle vi ta oss ut? Med Jossan på axeln brottades vi igenom folkmassorna och hittade till slut utgången. Stannade en taxi. Taxichauffören granskade oss från topp till tå med skeptisk blick. Han började med att informera hur många dollar det skulle gå på om hon spydde i taxin. -I know I know! Drive fast! skrek jag i baksätet samtidigt som jag klappade på min ynkliga lilla vän. Jag försökte motivera och peppa henne, jobba med andningen. Andas in & ut. Som om hon skulle till BB och förlösa…Och det är väl en rätt bra liknelse, förlösa skulle hon ju göra närsomhelst. Förlösa sig från illamåendet. Hon var envis och hade bestämt sig för att inte låta det hända i taxin. Plats: Vårt Motel Tid: ca 04:00 AM Hon sprayade ner hela badrummet, heltäckningsmattan + hennes säng. Till slut somnade hon. Som ett litet barn som plaskat i en geggig vattenpöl och därefter somnat sött i sin barnsäng. Om någon timme skulle vi upp för att åka till Grand Canyon. Tanken gjorde mig svettig. Vi (jag) skulle hinna packa alla våra prylar, duscha och ta oss till Mandalay Bay! Var skulle jag börja?! Jag började med att slänga några kvitton och hämta tandborsten, slog mig sedan ned på sängkanten för att ta en liten kort paus. Bara vila lite. Slog upp ögonen. Obehag i magen. Något var fel. Jag kollade på klockan som precis slagit 09:00. Vi hade missat bussjäveln med 3 timmar! Ett Åh Herre Gud formade sig på mina läppar. Jossan sov som ett litet ovetande barn fortfarande, med gårdagens smink och spya i håret. Ruskade henne lite försiktigt. -Klockan är nio. Hon slog upp ögonen som kollade frågandes och trött på mig. -Va? Jaha? -Vi har missat bussen till Grand Canyon. Jossan flög upp med endast 2 repliker mumlandes för sig själv om och om igen. Åh, herre Gud! Vilken ångest! Åh herre Gud vilken ångest!
