Ikväll har jag hemlängtan… och det är något som jag har lärt mig att jag bara inte kommer undan. Jag har lärt mig massvis av att ha hemlängtan, jag tar nämligen ingenting förgivet längre och Älskar Sverige och mitt hem (haha man kan ju säga att det var mer än vad jag gjorde för ett år sedan..)
Mår man bra inuti och känner sig stark och självständig är det ingen som helst fara, men om du inte är helt stabil är guidelivet nog det värsta du kan göra för psyket (tänk på det innan ni funderar på att fly från det jobbiga hemma).
Vanligtvis har du jättemycket jobb, du är långt ifrån allt och all trygghet där hemma och måste planera alla samtal hem istället för att spontanringa som jag är så van vid. Du har ingen som helst trygghet i början, kanske inte hittar någon du Verkligen klickar med, du känner egentligen ingen på riktigt och ingen känner dig. Fyfan vad jag mådde på Rhodos, på grund av att jag behövde ta tag i saker och ting på hemmaplan, nära familjen. Fick redan på Gran Canaria råd om att åka hem av en kompis, men envis som jag är följde jag inte rådet.. När Evelina hälsade på, på Rhodos och sa samma sak så började jag tänka om.
lyckligt lottad som jag är hade jag mamma och pappa och nära vänner som i princip ringde mig varenda dag den sista tiden på Rhodos 🙂 och ALLT ordnar ju sig tillslut, på ett eller annat sätt.