Jag är ju en sån där hemsk människa som röker. Ja jag vet det är förjävligt (?) När jag var 14 år gammal, dvs för sisådär 8 år sedan (herregud jag är bara 22 men när man säger sådär låter det snarare som 45) tog jag mig mitt första trevande försök till halsbloss tillsammans med ett gäng polare på en bakgata där min dåvarande skola låg. Sedan dess har jag varit fast i skiten kan man säga.
För er som inte röker kan jag ju bara säga – utan att hetsa er till att prova – att det är ofantligt gott. Ja det är så jävla gott så jag till och med skulle kunna offra min högra hand för en cigg, om så bara för en liten skruttig fimp. Eller ja, nästan i alla fall. För att inte tala om hur gott det är med en kopp kaffe till, eller precis efter man har ätit. Ja ni fattar.. det är gott helt enkelt! Men nu är det ju såhär att jag känner mig – trots detta – rätt redo för att sluta. Varför vet jag egentligen inte. Förmodligen för att jag kanske insett att det påstås vara farligt? Antagligen för att jag med min åldersnoja inte vill åldras i förtid.
Men nu kommer vi ju till det där stora problemet. Det där problemet som gör så att det helt enkelt är omöjligt för mig att sluta röka. Och det problemet ligger helt enkelt i att jag inte kan! Jag kan verkligen inte föreställa mig ett liv utan mina cancerpinnar. Mina trogna följeslagare och räddare i nöden. De flesta i min omgivning röker dessutom vilket kanske bidrar ännu mer till att jag inte kan. Och ska jag sluta umgås med nära och kära bara för att kunna sluta röka? Är låsa in sig i en cell enda räddningen för att bli av med detta farliga men sjukt goda beroende? Utan en cigarett i handen känner jag mig både fysiskt och psykiskt handikappad. Kanske svårt för er moralkärringar och icke rökare att förstå det där men så är det faktiskt. Givetvis har jag också provat på det där med sluta röka tuggummi, plåster och vad de nu vill kalla det för sorts ersättningsmetoder. Men truts me! Lyssna på en erfaren rökare! Det funkar inte! Det går liksom inte att jämföra ett tuggummi med en rykande färsk cigg.
Därför är hela den här grejen med att vilja sluta röka ganska så komplicerad. Finns det därför möjligtvis någon vänlig själ som har ett tips på hur man slutar röka? Detta tips ska alltså inte innehålla vare sig tuggummin, plåster, sluta röka böcker, sprutor, e-cigg eller vad det nu kan tänkas vara för trams! Hjälp en vilsen villig sluta röka människa att hitta den där super-duper mirakelmetoden till ett rök- och nikotinfritt liv. Hittelön utlovas!
I övrigt jobbar jag på att – nu när jag flyttat över bloggen hit – klättra lite på listorna jag sett här på improveme. Sånt är ju viktigt för en amatörbloggare som mig. Annars finns det ju ingen anledning att bli kvar här, right? Jag måste ju åtminstone komma in på topp 100 listan inom de närmaste månaderna. Samt bli utsedd till veckans blogg åtminstone EN gång. Jag menar, hur svårt kan det va?