Eddie Razaz – Alibi
Jag förstod nästan att detta inte skulle räcka hela vägen. Men att Alibi skulle hamna på en sjätteplats tyckte jag var lite väl och ta i ifrån svenska folkets sida. Låten är kanon och framträdandet var nästan också helt kanon. Men som jag tidigare nämnt var detta alldeles för likt tidigare bidrag som David Lindgrens Skyline, samt Anton Ewalds Begging. Tyvärr kom Eddies bidrag efter dessa två, och jag tror att sjätteplatsen berodde på just detta och ingenting annat. För låten är som sagt något som i vanliga fall brukar gå hem i stugorna. Tråkigt att det blev så om ni frågar mig. Mycket tråkigt! Vill inte svenska folket dansa till det här får man väll göra det på egen hand hemma i vardagsrummet i guess?
Elin Petersson – Island
Sådana här bidrag brukar antingen resultera i finalskräll eller flopp. (Med finalskräll tänker jag mig lite Marie Lindberg – Trying to recall 2007, och kanske lite Anna Bergendahl – This is my life 2010) Med flopp menar jag att startfältet helt enkelt var för tufft för att det skulle gå hela vägen. Och frågar ni mig personligen rör det mig inte i ryggen. Jag säger bara: Zzzzzzznark!
Ravaillacz – En riktig jävla schlager
Vad ska jag nämna om det här utan att bli frustrerad alternativt irriterad? Givetvis var det kul. Givetvis var låten en kul grej. Men en kul grej tycker jag bara kan få vara en kul grej och sen är det bra med det. Den behöver inte ta någon annans seriösare plats i finalen. Jag menar vad gör vi om dom vinner hela skiten och får representera Sverige i ESC? Skämmer ögonen ur oss och avgår som stort fan av lattjo lajban tv?
Amanda Fondell – Dumb
Favorittippad sedan tidigare vilket jag och resten av svenska folket tydligen aldrig förstod varför. Låten var konstig, hon var konstig, och att skicka henne till final kändes ju bara ännu konstigare. Nej där trodde nog både spelbolagen och journalisterna mer än vad det egentligen var. Låten platsar på P3 och där lär den också säkerligen göra succé. Men någon låt att prisa i Melodifestivalen är och var det då icke!
Martin Rolinski – In and out of love
Man sitter ju hela tiden och tänker på den där andra låten (fråga mig inte vilken, jag är 90-talist och inte 80-talist för jösse namn) som Martin tycks ha kopierat/inspirerats av till max. Och det är väll egentligen inget fel i det om man inte vill vara unik. Och det ville tydligen inte Martin. Jag tyckte en andra chans var utmärkt för honom då jag själv personligen inte föll pladask för låten. Den omtalade yoghurten såg man ju mest fram emot, men den nyfikenheten slutade ju bara i ett enda stort fiasko. Jag tyckte inte det var speciellt, häftigt eller coolt för fem öre. Det såg mest bara fult ut. Och kanske lite kladdigt för dom stackars dansarna. Jag hade sett fram emot ett riktigt kladd-kalas. Att Martin skulle rulla och smeta in sig i massa färgad yoghurt. Att det skulle spruta åt alla håll och kanter. Då hade det åtminstone varit underhållande.
Caroline af Ugglas – Hon har inte
Dom senaste åren har jag börjat gilla Caroline af Ugglas mer och mer. Därav måste jag medge att Andra Chansen var helrätt! Låten berörde mig verkligen. Texten var fin och jag kände att det var något man kunde relatera till. Jag tror hon är lite en sån där 50/50 människa. Antingen älskar man henne eller hatar henne. Jag måste säga – trots att det tar emot en aning – att jag älskar henne! Dock tyckte jag scenframträdandet med den kopierade af Ugglas kören var fruktansvärt fult. Hoppas den dumma idén skrotas till Andra Chansen. Sen är ju givetvis inte detta något att placera i ESC, men kan avdankade gubbar och gula bananer få direktbiljetter till finalen så kan ta mig fan ett seriösare bidrag som detta också få sig en.
State of Drama – Falling
Vad hände här undrar jag? Uppenbarligen något som jag inte förstod, för tydligen var detta rätt låt som gick vidare om man kollar på statistiken och tittarnas röster. Jag vet inte vad folk tänker när de röstar fram sådant här trams? De gillar något för stunden och lägger hela sin telefonräkning och själ på att det ska gå vägen. Sen står de där i finalen och får inte en röst och hamnar allra sist. Jag kanske har fel, och jag lämnar den frågeställningen öppen tills finalen är över. Men förvånas inte Sverige – om ni återigen tagit en mycket mer välförtjänt artists plats i finalen och skickat ett band som det finns flera tusen av sedan tidigare i stället – och dom får en bottenplacering.
Janet Leon – Heartstrings
Kvällens snyggaste nummer och artist om ni frågar mig. Internationell klass vågar jag nästan påstå utan att överdriva för mycket. Låten? Njaaa, den kunde varit bättre. Men vill även understryka att den inte heller var dålig. Hade inte startfältet varit så instoppat med redan välkända artister hade det nog gått bättre med tanke på att det ändå blev en femte placering trots allt. Men vid det här laget borde man ju faktiskt vara van vid att folk hellre föredrar trams och lekbidrag i stället för riktig musik.
Om programmet i övrigt då? Just nu har jag bara lite svårt och se det roliga i att se på finalen om ett par veckor. Jag förstår liksom inte riktigt vart det stora och omtalade vinnarbidraget är? Jag har redan sagt att Yohio eller Sean Banan kammar hem vinsten och allvarligt talat, jag bryr mig inte längre om vilken katastrof det hade varit! Chanserna att vinna ESC ett år igen är ungefär lika stora som om Melodifestivalen skulle byta manusförfattare (dvs det lär aldrig hända även om dom är i ett akut behov av det just nu). Mitt enda hopp är Army of Lovers nästa vecka. Jag ber till högre makter att Alexander Bard har något mer än bara en väldigt stor käft och komma med på Lördag.