Då var det alltså klart vilka som tävlar i startfält 1 och 2 i nästa års Melodifestival. Jag vet inte, men är det bara jag som känner lite ”usch, vad likadant det alltid ska kännas?”. Inget nytt, fräscht och spännande så långt ögat kan nå. Sanna Nielsen är tillbaka – hör och häpna – med förmodligen en precis likadan låt som de senaste 7 gångerna hon varit med och tävlat. Yohio, den tönten kommer tillbaka lika dryg och uppblåst som vanligt. Ja jag har lite svårt för honom faktiskt. Och efter förra årets vinst, om vi ska snacka tittarnas röster, så borde de andra tävlande se upp. Vi får bekanta oss lite mer med gamla X-factor deltagare som ingen utav oss egentligen har någon aning om vilka de är. Schlagern bjuder dessutom på Pink Pistols, en till synes ganska så utflippad gaygrupp som enligt mig förmodligen kommer sluta i total fiasko. Även om två av dom må vara de snyggaste dragqueens jag någonsin skådat. Vi har även ett trallvänligt andra chansen gäng kallat Panetoz. En comeback sugen Helena Paparizou som Christer Björkman tydligen jagat i 10 år för att få med i schlagern. Don’t ask me why. Och tillsist Martin Stenmarck. Har ni inte somnat under tiden ni läst? Ja då lär ni göra det nu.
