Minstingen i familjen är inte hemma. Hon har sina ”lingonveckor” för tillfället, och vi vill inte riskera att det blir något barnafödande i framtiden. Sist slutade det ju med att minstingen i fråga faktiskt kom till på just det sättet. Och inte en gång till tack! Inte en till. För guds skull. Även om jag såklart vill. Ja, jag skulle kunna ha minst fem stycken till. Det är ju inte det. Snarare det realistiska som spelar in där… 😉 Därför möttes jag bara av dessa två idag när jag kom hem ifrån jobbet. Går väl lika bra det med? Tagit en runda nu vi tre, och nu är det dags för lite käk. Ni vet, tillaga morgondagens innehållsrika lunchlåda. Jag vill inte. Jag orkar inte. Men jag måste. I morgon är det Fredag tänkte jag säga! Hoppsan så önsketänkande det kan bli ibland.
