En lunch på herrgården för att fira pappa som dagen till ära fyller 50. Den riktiga festen kickar igång först på Lördag men lite får vi även göra idag kan man tycka, inte sant? Ett stort grattis till min fina och galna pappa som alltid funnits där – och fortfarande gör. Av oss barn är väl jag den som har varit den rebelliska tonåringen. Svarta fåret skulle jag nog snarare vilja kalla det. Och nu såhär i efterhand så kan man väl inse att pappa inte alltid haft det så lätt med mig i alla lägen. Och kanske inte jag med honom heller om man väljer att se det ifrån en tonårings sida. Men trots våra olikheter så är vi mer lika än vad jag egentligen från början kanske trott. Jag har insett det nu. Jag älskar dig.
