Vaknar upp till en strålande gul sol på himlen och undrar vad fan det där var för något. Hej och varmt välkommen tillbaka till oss. Var god och stanna så länge du vill. Det är ju nästan så man får lite vårkänslor. Ni vet det där lilla pirret i kroppen? Ja jag vet, det är knappt så man kommer ihåg. Men visst är det underbart? Man liksom riktar sig mot solen, sträcker på sig, och man vill bara utbryta i nån typ av lovsång eller nått och bara skrika rakt ut: ”Fyll mig med energi min herre!” Eller ja… kanske inte riktigt så entusiastiskt. Men ni fattar.
