Och vardagen knackar på. Igen.

Måndagar är alltid måndagar. Den innebär att alarmet ringer och allt man vill är bara att ligga kvar och dra täcket över huvudet. Fortsätta drömma vidare och vakna upp några timmar senare. Den innebär jobb med allt vad just den biten innehåller. Den innebär att man kommer hem och känner sig minst lika trött och sliten som man gjorde när man steg upp. Så allt man orkar med är bara att återigen lägga sig i sängen. Strunta i att fixa den där matlådan även denna dag. Slår på tvn och glor på nya Beckfilmen i stället. Som vi för övrigt kollade på igår, men med tanke på gårdagens bakfylla var jag alldeles för trött för att inte somna 10 minuter in i filmen. Gör därför ett nytt försök idag medan älskling är ute på sin löprunda. Nej vet ni vad. Idag längtar jag till sommaren. Till semestern och fyra veckors frihet. Det kommer Robin. Det kommer. Ska bara jobba lite först.