Ikväll handlar allt om tre – möjligen fyra – länder. Resten är bara ren utfyllnad och mellanspel för att fylla ut det annars rätt så innehållslösa programmet. Österrike som värdland har väl inte varit mycket och hurra för i år. De har ju å andra sidan inte varit med så länge i tävlingen och vet väl kanske inte riktigt vad som förväntas av en, vad vet jag. Sverige, Italien, Ryssland och möjligen Australien rör det sig om i kväll alltså. Tänkte ge min syn på ovan nämnda och vad en eventuell vinst för gemene man i så fall hade inneburit.
Sverige. Nu borde man ju inte vara patriotisk och det är jag faktiskt inte heller. Helt ärligt är vi det land som i år har hela paketet. Jag tycker verkligen det. Bra artist, bra scenshow och en bra låt. En låt som dock möjligen inte var min absoluta favorit i den svenska uttagningen. Jag tycker också att scenshowen är hel grym om man bortser från refrängerna där jag tycker det blir lite tråkigt. När inte projektionen visas borde vi har extra allt med fyrverkerier i stället för att kompensera upp det magiska i verserna. Det här tror jag är det enda som drar ner numret en aning och förlorar röster. Men vi är ju segertippade, med allt vad det innebär. Och gud vad nervös jag är! Dom riktiga Eurovision fansen är vårt största hot. Dom är nämligen trötta på Sverige och alla andra nordiska länder med tanke på dom senaste årens framgångar för oss. Dom tycker att låten och Måns är bra men ser hellre att ett annat nytt land står värdland nästa år. Jag fattar grejen men tycker också att folk ska rösta på det absolut bästa. Och då finns ingen annan än startnummer 10. (Är det ett otursnummer och för tidigt i startfältet undrar jag? Ja det må inte vara det ultimata kanske, men en viss Conhita Wurst startade som nummer 13 förra året. Just sayin…)
Australien. Gillar verkligen att landet tagit sin hedersplats för i år på allvar. Riktigt bra låt och artist. Fullkomligt älskar den. Här har vi klass i samma anda som Måns. Däremot har jag hört att scenshowen inte är något speciellt, och i sammanhang som ESC kan det vara ett hinder. Jag tror inte alls Australien slåss om toppen längre. Och helt ärligt. Om dom vinner är det Tyskland som får producera tävlingen tillsammans med Australien. Hur kul är det? Då ger jag faktiskt hellre – hur mycket det än tar emot – min röst till nästa vinnarkandidat.
Ryssland. Det är känsligt att prata om Ryssland i ESC sammanhang. Jag är en av dom som anser att landet inte borde få delta då jag tycker EBU går emot sin ståndpunkt om vad ESC står för. Men nu är dom med och man måste försöka bedöma låten och inte landet bakom. Och visst, låten är en vinnare. Riktigt bra och Polina som artist är grym. Men jag kan inte – hur mycket jag än vill – sluta undra över om det är äkta eller fake. Ett främlingsfientligt land som Ryssland skickar en låt och ett budskap om att alla har en röst. För mig blir det bara en äcklig dubbelmoral som smakar otroligt illa i munnen. Jag är dock rädd – och lite övertygad – om att detta faktiskt går och vinner ikväll. Vad händer då? Ska Ryssland få stå värd för vår tävling? Och med vår menar jag såklart oss HBTQ människor som är en av dom som hjälpt till och byggt den här tävlingen till dom höjderna den är på idag. För mig finns det så otroligt många frågetecken kring hur landet hade kunnat spinna vidare på idén om att det är en tävling för alla. Slogans som ’We are one’ (Sverige 2013) och årets ’Building Bridges’ känns helt plötsligt väldigt lustiga, och då kan folk kalla mig politisk, inte rättvis eller vad dom vill. Det är i så fall bara befogat.
Italien. Rent såhär flera timmar kvar innan sändning känner jag att det är detta land som vinner i år. Opera killarna är storfavoriter och scenshowen känns mäktig. Solklar låt som en typisk ESC-tittare uppskattar och kan ta till sig. Landet har dessutom inte vunnit på ett tag och bara det gör att dom känns mycket mer intressantare än exempelvis Sverige och Måns. Rent personligt förstår jag inte hypen alls. Låten är inte min personliga smak och jag tycker den inte kan jämföras med vårt alls. Kanske är det också det som är grejen. Låten är rätt unik i sin genré i år vilket är en enorm fördel. Och bara det att dom får gå ut sist i startordningen känns ju som att EBU – som satt startordningen – redan bestämt sig.
Tre – kanske fyra – låtar ikväll alltså. Vad tror ni? Oavsett vad kan vi åtminstone trösta oss med att vi helt klart har det bästa shownumret. Och att vi dessutom kan känna oss trygga med att Måns kommer göra super bra ifrån sig. Jag är inte ett dugg nervös. Vi ska bara försöka övertyga resten av Europa också. Det däremot blir en nervpers!