För visst är den det? Helig alltså. Jag älskar söndagar om dom innebär att man inte behöver göra någonting. Inga måsten och inga krav. Bara gå runt i fisbyxorna och stirra sig blind i taket. Typ så. Bubbis är iväg och skriver sin sista mega tenta (håller alla tummar och tår) så lägenheten är bortsett från bebisarna tom. Jag har passat på att kidnappat hans tv-spel. Försöker mig på det där men tycks ändå aldrig fatta grejen eller få till känslan om att det är kul. Jag läser mina böcker i stället. Tar ett bad, varvar med lite urtråkig körkortsteori och gårdagens tacos. Den heliga söndagen alltså. Visst är den underbar?
