Ännu en jobbdag passerar. Ännu en vardag mitt i veckan lider mot sitt slut. Nu är det två veckor kvar tills jag går på min månadslånga semester och det känns må jag säga. Är väl alltid så att ju närmare målet man kommer, desto rastlösare och ivrigare blir man.
Vi har bestämt att ta husbilen via Polen i år och strunta helt i den dötrista vägen via Tyskland. Det på grund av att vi tänkte göra ett stopp i Auschwitz (det fruktansvärda föredetta koncentrationslägret ni vet). Jag har redan varit där när jag gick i skolan för många år sedan, men hade velat göra om det nu i vuxen ålder. Förmodligen uppskattar jag det mer nu och ser det kanske på ett annat sätt än vad jag gjorde då? Därefter ska vi köra via Tjeckien (ännu ett nytt land att upptäcka) och sen slutligen via Österrike och Slovenien igen som innan för att sen komma till slutdestinationen Kroatien.
Så ni förstår kanske varför jag längtar? Dels det äventyret, men också hela grejen med att vara ledig. Gud så skönt! Men först.. lite mera vardag alltså. Hujedamig, giv mig styrka.
