Avrundar början på en ny vecka sängliggandes framför diverse serier framför tvn. Ja det är så mycket nu så jag ibland undrar hur man faktiskt ska hinna med det riktiga livet. För man har ju faktiskt ett sånt också. Det börjar ju något nytt hela tiden som jag fattar tycke för, och ger man sig in i leken får man också leken tåla som det så fint heter. Påbörjar man A (avsnitt 1) får man ju liksom fortsätta på B (avsnitt 2) om ni förstår vad jag menar. Sen är man liksom fast, och enda utvägen är att bearbeta sig igenom till Ö (sista avsnittet säsong 40 typ).
Och på tal om det så börjar ytterligare en ny serie idag. Ängelby med Mia Skäringer på SVT1. Ja det tar aldrig slut! Jag säger ju det, det är omöjligt! Och ni som känner mig förstår ju säkert också mitt bultande hjärta för just Skäringer, så här har jag ju liksom inget annat val än att även ge mig in i den svängen.
Om man kanske skulle ta och slänga ut tvn från balkongen? Ett desperat, men väldigt onödigt sätt förvisso, för att rädda sig själv från att dö självaste tv döden?
Älskar ostkroker <3