Känns konstigt att efter nästan tre veckor helt plötsligt befinna sig framför tvn, i soffan med täcke och kudde, i sin egen lägenhet. I Sverige för att inte glömma. I skrivande stund har jag tillsammans med älskling försökt mig på två filmer, men det slutar bara med att vi båda två somnar efter hälften. Är nog lite trötta efter x antal timmar i bil. Åkte halv tolv på kvällen i måndags och var hemma runt sju i morse. Tvingar mig själv att vara vaken ändå. Sover jag springer bara den här dagen förbi, och vet ni vad? Det är min sista semesterdag, för i morgon ska jag jobba. Förstår ni, jobba?! Någon som sett tavlan Skriet av Edvard Munch?
Det finns åtminstone några positiva saker med att återigen vara hemma i detta regniga, nerpissade land. Svenska ostkrokar, svenskt godis, egengjord mat och tre små oerhört saknade bebisar att pussa på en hemskt seg och trött dag som den här. Lite negativt dock att den där egengjorda maten är självserverad. Jag har ju dock förstått att det liksom är så det ska vara numera framöver. Inga fler uteserveringar här inte. Nej minsann.. Nu är det IKEAS plastlunchlådor som åker fram igen. Igen och igen, igen och igen.
