Det är snart helg och den välkomnar mig med öppna armar. Lite så försökte jag resonera klockan fem i morse när jag med halvöppna ögon febrilt letade efter avstängningsknappen på alarmet. Jag har för övrigt den värsta tänkbara alarmsignalen. Ni vet en skrikande tuta som vägrar någon till att snooza. Varför har jag det egentligen? Klev upp och gjorde mig klar för en dag på jobbet. Ännu en dag. Och nu är jag faktiskt hemma igen. Tänkte laga lite mat. Låtsas att jag gör något finare och godare än vad jag egentligen har lust med. Jag hatar och laga mat. Varför tycker man det är kul? Det har jag då aldrig förstått, eller upplevt för den delen heller. Men jag ska nog skramla fram någonting ska ni se. Ja har jag tur så är mannen kanske till och med sugen på nudlar när han kommer hem.
Men innan dess ska jag läsa lite ur min sluta röka bok. Intala mig själv att jag är beroende av själva grejen att röka och inte av nikotinet. Att mitt liv kommer bli helt galet fantastiskt, lättare och bättre utan cigaretterna och att jag kommer bli fri från det där hemska slaveriet. (Ja det är ungefär så författaren uttrycker sig i varannan mening.) Ta några selfies, pilla mig i håret, invänta respons på en eventuell intervju jag gör till Gaybladet, och kanske fortsätta trycka i mig alldeles för många cream buns. Nått nytt skit ifrån Pågen som jag givetvis inte kunde låta bli att stoppa ner i korgen på Ica. Tjocke Robin, dags att sätta lite fart. Låt oss dallra iväg till köket.
