Det är Onsdag och vi är mitt i veckan. Med vardagliga, regniga, trista ting. Jag käkar min frukost stående i vanlig ordning på grund av att jag är alldeles för stressad för att ta det lugnt. Ingen tar hänsyn till att det skulle kunna vara mitt i natten och att man därför är lite trött och seg. Onsdagar struntar i ursäkterna. På Onsdagar ska man vara pigg, alert och peppad på att hälften av veckan redan har gått. Jag hatar Onsdagar.
