Hujedamig vilken dag. Fast där överdrev jag faktiskt. En tisdag precis som vilken tisdag som helst. En regnig sådan dessutom. Riktig höstdag har vi fått njuta av idag. Det är Juni månad och jag undrar fortfarande om det verkligen blir någon sommar i år? Min älskade sambo som är inne på sin sluttenta var kanske med om det som inte får hända här ikväll. Datorn vi har skulle uppdateras med en nyare version, vilket resulterade i att datorn inte alls ville starta upp på nytt igen. Söker därför härmed en riktig datanörd som är haj på sånt. Vad gör vi? Hur gör vi liksom? Apple själva hade inte mycket råd och komma med tyvärr mer än att den verkade vara kaputt. Själv förstår jag inte hur något kan gå sönder som fungerat utmärkt innan men det kanske bara är jag?
Och på tal om min Bubbis. Utan dig vore jag inte mycket älskling. Utan dig vet jag inte vart jag hade varit i livet idag. Tack vare dig och din trygga, stöttande famn vågade jag ta det där klivet ut i verkligheten och sanningen. Det har gått åtta år sedan dess, och jag är fortfarande lika tacksam och framförallt fortfarande lika kär. Visst kommer det stunder då jag bara vill be dig dra. Bara låta dig gå din väg och aldrig mer komma tillbaks. Men visst vore det också konstigt om det inte vore så? Du är min bästa vän, min trygghet och framför allt älskling så är du min hjälte. Om du bara visste vad du har gjort för mig. Jag älskar dig. I natt sover jag gott. I din trygga famn, och har jag tur så kanske också på ditt bröst. Och såhär vill jag ha det, för resten av mitt liv. Tack. Tack älskling.
