Ja men precis som den något aggressiva rubriken ovan lyder så tycker jag faktiskt det. Låt oss alla ställa oss upp och i kör utbrista, åt helvete med den svenska sommaren! För just nu så känns det ju faktiskt som att den aldrig kommer komma. Det må möjligtvis bara vara jag – och kanske några få medmänniskor – som är för otåliga. Lugn den kommer snart, finns det säkert också några av er som skulle säga. Eller kanske är det bara jag som är less på att i mitten av Juni fortfarande traska runt i regn ena dagen, en molnig höstdag andra dagen, och en någorlunda solig dag men inte allt för varm på den tredje dagen. Ta bara idag som ett exempel. Ett fantastiskt spöregn välkomnade mig på vägen hem. Prick klockan fyra när det var dags att sluta jobbet och packa ihop för idag kände regnet för att bjuda mig på en icke särskilt smickrande dusch. Bara sådär. Från ingenstans öste det ner. Mitt i prick. Ni vet den där då motvinden och regnet som liksom piskar en i ansiktet. På en trög cykel i genomblöta Converse.
Det är då man tänker lite extra på den där sommarsemestern som i skrivande stund är hela 31 dagar försenad. Och kanske var det lite av det jag ville komma fram till i detta inlägg. Jag behöver semester. Jag kräver semester. Typ nu. Jag orkar inte vänta. En frustration som bara måste ut, fattar ni? Och jag orkar inte med ännu en regnig, molnig eller halvsolig dag. Så än en gång. Dra åt helvete med dig, sommarjävel!
