{"id":6930,"date":"2014-01-05T22:54:29","date_gmt":"2014-01-05T21:54:29","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/?p=6930"},"modified":"2014-01-06T09:20:26","modified_gmt":"2014-01-06T08:20:26","slug":"det-har-ar-mitt-liv-del-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/2014\/01\/05\/det-har-ar-mitt-liv-del-2\/","title":{"rendered":"Det h\u00e4r \u00e4r mitt liv: Del 2."},"content":{"rendered":"

H\u00e4r kommer andra delen i miniserien jag delar med mig av till er som jag valt att kalla f\u00f6r: Det h\u00e4r \u00e4r mitt liv.<\/strong> Den h\u00e4r delen handlar allts\u00e5 om min skolg\u00e5ng. Och den \u00e4r ju r\u00e4tt l\u00e5ng s\u00e5 t\u00e4nkte att jag delar upp den i st\u00e4llet till grundskolan, h\u00f6gstadiet och slutligen gymnasiet. Och vi b\u00f6rjar med grundskolan. Varsegoda!<\/p>\n

Jag var aldrig klassens smartaste elev. Inte heller klassens dummaste. Om jag sj\u00e4lv f\u00e5r v\u00e4lja s\u00e5 var jag kanske n\u00e5gonstans mitt i mellan. Mitt i mellan dum och smart. Jag gillade aldrig skolan. Brukade s\u00e4ga – och g\u00f6r det fortfarande – att det d\u00e4r var ingenting f\u00f6r mig. Jag tyckte det var urtr\u00e5kigt att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 mig p\u00e5 det l\u00e4raren framf\u00f6r tavlan stod och babblade om. Jag var liksom inte intresserad av att l\u00e4ra mig multiplikationstabellen, vad fan ska jag med den till? Var det ett \u00e4mne jag inte gillade och ett \u00e4mne jag inte skulle ha anv\u00e4ndning f\u00f6r i framtiden, nej inte fan t\u00e4nkte jag d\u00e5 bry mig.<\/p>\n

Jag gick i grundskolan i en liten ort som kallades f\u00f6r Bjurtj\u00e4rn. En minst sagt intets\u00e4gande h\u00e5la d\u00e4r alla k\u00e4nde alla. Ja precis s\u00e5 som man faktiskt f\u00f6rest\u00e4ller sig att en skola i en mindre ort ser ut. Precis som p\u00e5 film ni vet. Precis s\u00e5 var det. Var jag mobbad? Det \u00e4r v\u00e4ll n\u00e5got jag antar dom flesta undrar. Nej det var jag faktiskt inte. Jag hade turen att omge mig med dom popul\u00e4ra tjejerna i skolan, och d\u00e4rav tror jag det ocks\u00e5 blev sv\u00e5rt f\u00f6r mobbarna att faktiskt ge sig p\u00e5 mig. Och s\u00e5 har det alltid varit, under hela min skolg\u00e5ng. Hade jag inte varit b\u00e4stis med dom snyggaste tjejerna kan jag idag s\u00e4ga att jag s\u00e4kerligen hade varit det perfekta mobboffret. Ett spinkigt benrangel, lite sm\u00e5blyg och som bara umgicks med tjejer. Slagord som ”b\u00f6g” tex hade ju varit l\u00e4tt att f\u00e5 sl\u00e4ngt i huvudet. Men s\u00e5 var det allts\u00e5 inte. Klart man f\u00e5tt h\u00f6ra det i mellan \u00e5t, men inget allvarligt direkt. Och f\u00f6rresten vad\u00e5 b\u00f6g? Det var ju inte jag? \u00c5tminstone var det inget jag hunnit fundera p\u00e5 \u00e4n i alla fall.<\/p>\n

Redan under den h\u00e4r perioden av mitt liv var jag urless p\u00e5 den lilla byn jag tvingats leva i. Ibland var man s\u00e5 arg p\u00e5 sina f\u00f6r\u00e4ldrar som bosatt sig h\u00e4r med egen fri vilja och liksom p\u00e5 det viset ocks\u00e5 tv\u00e5ngsimporterat mig dit. H\u00e4r fanns det ju liksom inget! Hur kan ni vilja bo h\u00e4r och vara helt tillfreds med det brukade jag undra. Och det var h\u00e4r min l\u00e4ngtan till Stockholm v\u00e4cktes till liv. Huvudstaden. D\u00e4r h\u00e4nde ju allt. Det var ju d\u00e4r alla k\u00e4ndisar bodde, och det var ju d\u00e4r man skulle bo om man skulle bli n\u00e5got i livet. I den h\u00e4r \u00e5ldern hade jag m\u00e5nga dr\u00f6mmar jag hoppades p\u00e5 skulle sl\u00e5 in. Inga stora planer och s\u00e5, utan dom var s\u00e5 realistiska och l\u00e4ttillg\u00e4ngliga som tex bakgrundsdansare till sj\u00e4lvaste Britney Spears. Sk\u00e5despelare, och d\u00e5 inte bara p\u00e5 Dramaten i Stockholm utan det skulle sj\u00e4lvklart ocks\u00e5 inkludera Hollywood, eller varf\u00f6r inte hela j\u00e4vla v\u00e4rlden n\u00e4r vi \u00e4nd\u00e5 var ig\u00e5ng.<\/p>\n

Det var ocks\u00e5 i grundskolan jag fick nys om b\u00e5de alkohol och cigaretter. Jag och min b\u00e4sta kompis jag hade d\u00e5, Madelene, snodde ofta cigg fr\u00e5n min l\u00e5tsasmorsa. Fick vi inte tag p\u00e5 dom p\u00e5 s\u00e5 vis fanns det alltid askkoppar att rota i. Tanterna sl\u00e4ngde ju s\u00e5 j\u00e4vla l\u00e5nga fimpar! Sj\u00e4lvklart r\u00f6kte vi inte p\u00e5 riktigt. \u00c4ven om jag trodde att jag gjorde halsbloss s\u00e5 var ju verkligheten n\u00e5gon helt annan. Vi ville ju bara vara coola, som alla andra. Forts\u00e4tta tillh\u00f6ra inneg\u00e4nget.<\/p>\n

Att v\u00e4xa upp p\u00e5 landet i en s\u00e5pass lugn milj\u00f6 som det faktiskt var \u00e4r lite p\u00e5 gott och ont tror jag. Antingen klarar du det galant och g\u00e5r igenom hela din ton\u00e5rsperiod hemma framf\u00f6r l\u00e4xorna och familjen. Men d\u00e5 f\u00e5r du tyv\u00e4rr ocks\u00e5 r\u00e4kna med att bli ett mobboffer. Och det ville ju inte jag s\u00e5klart. D\u00e4rf\u00f6r valde jag den andra v\u00e4gen. Den som inneh\u00f6ll h\u00e4ng p\u00e5 fritidsg\u00e5rden, tjuvr\u00f6kandet och konstant ute med kompisarna till sena kv\u00e4llen. Min pappa har inte haft det l\u00e4tt med mig, men hittills under grundskolan var jag faktiskt ganska lugn. Vi var normala och fortfarande barn allihop tror jag.
\nI skolan fungerade det bra. Jag var som sagt varken dum eller smart. Matematiken var v\u00e4ll det enda \u00e4mnet jag k\u00e4nde att det inte gick s\u00e5 bra i. Det var n\u00e5got mellan matten och mig. Vi gick verkligen inte ihop. Och g\u00f6r det fortfarande inte!
\nJag hade tjej ocks\u00e5, till och fr\u00e5n. Vi pussades och gjorde ryska posten p\u00e5 rasterna i ett skjul p\u00e5 skolg\u00e5rden. Nu i efterhand kan jag se att jag hade tjejer f\u00f6r att p\u00e5 n\u00e5tt s\u00e4tt skydda mig sj\u00e4lv. Jag ville visa killarna och alla andra att jag inte alls var b\u00f6g. Sen om det pirrade till d\u00e4r nere n\u00e4r pussarna v\u00e4l utdelades under ryska posten, det \u00e4r en annan femma. Jag hade v\u00e4ll b\u00f6rjat kolla en aning p\u00e5 killar redan h\u00e4r, men jag tror nog att man t\u00e4nkte p\u00e5 att det hade med nyfikenhet och pubertet och g\u00f6ra. Ingenting allvarligt och seri\u00f6st. Det skulle dr\u00f6ja till h\u00f6gstadiet innan jag f\u00f6rstod att sushi inte var n\u00e5got f\u00f6r mig.<\/p>\n

Och n\u00e4r h\u00f6gstadiet v\u00e4l b\u00f6rjade n\u00e4rma sig var det nog inte bara jag som var nerv\u00f6s. Nu skulle n\u00e4mligen alla vi som gick i v\u00e5r trygga lilla skola p\u00e5 landet byta till en annan lite st\u00f6rre n\u00e5gra mil bort. I en stad som hette Storfors. Idag kan jag s\u00e4ga att Storfors ocks\u00e5 \u00e4r en h\u00e5la med v\u00e4ldigt f\u00e5 inv\u00e5nare i, men d\u00e5 k\u00e4ndes det lite som ”centrum” och inte alls s\u00e4rskilt litet. Innan vi b\u00f6rjade d\u00e4r fick man i uppgift av l\u00e4raren att skriva p\u00e5 en lapp vilka av alla sina kompisar man ville forts\u00e4tta g\u00e5 i samma klass med. V\u00e5r klass skulle nu n\u00e4mligen splittras och delas in i tre nya klasser i den nya skolan tillsammans med andra elever fr\u00e5n Storfors. Jag var bokstavligt talat livr\u00e4dd f\u00f6r att inte hamna tillsammans med mina kompisar s\u00e5 jag skrev s\u00e5klart ner mina tre b\u00e4sta v\u00e4nner. Kristin, Jenny och Beatrice. Beatrice d\u00e4remot hade inte skrivit mitt namn visade det sig senare, och varf\u00f6r vet jag inte. Minns bara att jag blev otroligt s\u00e5rad. Vi hade ju h\u00e4ngt j\u00e4tte mycket?! Nu kanske inte jag skulle hamna tillsammans med n\u00e5gon av dom pga henne? N\u00e4r klasserna sen var ihopsatta och klara var det precis som jag trodde. Robin Strandberg. Klass 9A. Not my coup of tea..<\/p>\n

..forts\u00e4ttning f\u00f6ljer.<\/em><\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

H\u00e4r kommer andra delen i miniserien jag delar med mig av till er som jag valt att kalla f\u00f6r: Det h\u00e4r \u00e4r mitt liv. Den h\u00e4r delen handlar allts\u00e5 om min skolg\u00e5ng. Och den \u00e4r ju r\u00e4tt l\u00e5ng s\u00e5 t\u00e4nkte att jag delar upp den i st\u00e4llet till grundskolan, h\u00f6gstadiet och slutligen gymnasiet. Och vi … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2663,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[19,1],"tags":[],"class_list":["post-6930","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-det-har-ar-mitt-liv","category-livsstil"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6930","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2663"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=6930"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6930\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=6930"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=6930"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=6930"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}