{"id":7158,"date":"2014-03-19T12:41:13","date_gmt":"2014-03-19T11:41:13","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/?p=7158"},"modified":"2014-06-26T10:26:11","modified_gmt":"2014-06-26T08:26:11","slug":"det-har-ar-mitt-liv-del-5","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/2014\/03\/19\/det-har-ar-mitt-liv-del-5\/","title":{"rendered":"Det h\u00e4r \u00e4r mitt liv: Del 5."},"content":{"rendered":"

Nu var det ett tag sedan det kom ett nytt inl\u00e4gg Ifr\u00e5n min lilla mini serie ’Det h\u00e4r \u00e4r mitt liv’<\/strong>. Kr\u00e4vs ju tid av mig att skriva dessa l\u00e5nga inl\u00e4gg, och det har jag inte riktigt orkat med. Men h\u00e4r kommer i alla fall femte delen. Hur det gick till n\u00e4r jag tr\u00e4ffade min sambo f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Minns ni f\u00f6reg\u00e5ende delar? Om inte kan ni bara klicka er in p\u00e5 denna l\u00e4nk och l\u00e4sa igenom dom:\u00a0http:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/category\/det-har-ar-mitt-liv\/<\/a><\/strong><\/em><\/p>\n

Jag satt allts\u00e5 framf\u00f6r datorn den d\u00e4r kv\u00e4llen n\u00e4r jag fick syn p\u00e5 killen som skulle f\u00f6r\u00e4ndra hela mitt liv. Om jag inte minns helt fel s\u00e5 skrev jag n\u00e5got i stil med att han hade fina \u00f6gon. Och efter lite sm\u00e5snack fram och tillbaka s\u00e5 var det ig\u00e5ng. Vi pratade s\u00e4kert varje dag, flera g\u00e5nger om. Han bodde i Malm\u00f6 vilket f\u00f6r mig var en relativt ok\u00e4nd stad. Jag hade ju varit s\u00e5 fokuserad p\u00e5 Stockholm de senaste \u00e5ren s\u00e5 att tr\u00e4ffa en person fr\u00e5n Malm\u00f6 var verkligen ingenting jag hade i tankarna. Och inte bara en person, en KILLE var det ju dessutom! Vi fortsatte prata p\u00e5 dag ut och dag in om allt mellan himmel och jord. Och inombords p\u00e5gick min kamp om vad jag ska skulle g\u00f6ra. Den h\u00e4r killen l\u00e4t ju r\u00e4tt intressant \u00e4nd\u00e5? T\u00e4nk om m\u00f6jligheten fanns att vi faktiskt skulle best\u00e4mma oss f\u00f6r och tr\u00e4ffas en vacker dag? Vad skulle jag g\u00f6ra d\u00e5? Jag kunde ju om\u00f6jligt tr\u00e4ffa honom. Skulle jag bara blockera honom fr\u00e5n alla v\u00e5ra konversationer och bara ignorera honom? Sluta prata med honom helt och h\u00e5llet och hoppas p\u00e5 att han gl\u00f6mmer bort mig? Nej, aldrig i livet! Jag k\u00e4nde ju n\u00e5got f\u00f6r den h\u00e4r killen. Jag hade ju k\u00e4nslor! \u00c4kta k\u00e4nslor. Fr\u00e5gan uppstod hela tiden under v\u00e5ra konversationer p\u00e5 telefon och sms om n\u00e4r vi skulle ses. Han var ju \u00f6ppen b\u00e5de f\u00f6r familj och v\u00e4nner s\u00e5 f\u00f6r honom var det ju inga problem. Men f\u00f6r mig s\u00e5g det ju som tidigare n\u00e4mnt lite annorlunda ut. Jag sm\u00f6g fortfarande med min r\u00e4tta identitet. R\u00e4dd f\u00f6r vad familjen skulle s\u00e4ga. R\u00e4dd f\u00f6r att inte vara omtyckt av v\u00e4nnerna l\u00e4ngre. Jag f\u00f6rs\u00f6kte hela tiden skjuta p\u00e5 det d\u00e4r ”n\u00e4r ska vi tr\u00e4ffas?” s\u00e5 l\u00e4nge jag kunde.<\/p>\n

Tillslut k\u00e4nde jag att det n\u00e4stan inte gick att smyga med det l\u00e4ngre. Ville vi att detta skulle utvecklas till n\u00e5got seri\u00f6st s\u00e5 var vi verkligen tvungna att tr\u00e4ffas snart. Innan det blev l\u00e5ngdraget och l\u00e5ngtr\u00e5kigt. Det hade g\u00e5tt ett halv\u00e5r nu. Och dagen kom faktiskt. Ja, tro det eller ej men vi best\u00e4mde oss f\u00f6r att jag skulle \u00e5ka ner till Malm\u00f6 och tr\u00e4ffa honom d\u00e4r. Han hade f\u00e5tt l\u00e5na en v\u00e4n till familjens l\u00e4genhet s\u00e5 det var ju perfekt. Ett ypperligt tillf\u00e4lle att \u00e4ntligen kunna tr\u00e4ffas. Helt j\u00e4vla livsfarligt t\u00e4nker kanske ni nu? En 17 \u00e5r gammal kille – knappt torr bakom \u00f6ronen – s\u00e4tter sig p\u00e5 en 9 timmars bussresa ner till Malm\u00f6 f\u00f6r och tr\u00e4ffa en mystiskt kille som jag aldrig tr\u00e4ffat i verkligheten. Med tanke p\u00e5 allt man l\u00e4st och h\u00f6rt i tv och tidningar om unga tjejer och killar som blir v\u00e5ldtagna av fr\u00e4mmande m\u00e4n man chattat med p\u00e5 internet, s\u00e5 kanske detta inte var det mest optimala. Men jag hade sagt till pappa att jag skulle p\u00e5 fest hos en kompis i Kopparberg och sova \u00f6ver d\u00e4r i ett par dagar. S\u00e5 detta var ju perfekt f\u00f6r mig! Ingen skulle misst\u00e4nka n\u00e5got! Och det d\u00e4r om v\u00e5ldt\u00e4ktsm\u00e4n och skumma typer p\u00e5 internet hade jag inte ens \u00e4gnat en tanke p\u00e5. Jag menar kom igen, jag var ju ung. Ung och vild och redo f\u00f6r ett \u00e4ventyr.<\/p>\n

Under hela bussresan ner till Malm\u00f6 s\u00e5g jag landskapet f\u00f6r\u00e4ndras utanf\u00f6r rutan ju l\u00e4ngre s\u00f6derut jag kom. Det slog mig n\u00e5gon g\u00e5ng att vad fan h\u00e5ller jag p\u00e5 med? Jag riskerar s\u00e5 mycket p\u00e5 grund av det h\u00e4r – hur v\u00e5gar jag? Men i samma stund slogs jag av en nervositet som liksom p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00f6vertog min r\u00e4dsla och oro. Herregud, jag skulle tr\u00e4ffa en kille! Jag vet inte hur m\u00e5nga g\u00e5nger under den d\u00e4r bussresan jag kravlade mig in p\u00e5 den tr\u00e5nga toaletten l\u00e4ngst bak i bussen och sprayade h\u00e5ret. Jag m\u00e5ste ju se perfekt ut. Vad skulle han tycka om mig? Han hade ju bara sett mig p\u00e5 bild och aldrig i verkligheten. T\u00e4nk om han f\u00e5r syn p\u00e5 mig och k\u00e4nner att jag inte alls var vad han hade hoppats p\u00e5.<\/p>\n

Ja tankarna snurrade minst sagt \u00e5t alla h\u00e5ll dom d\u00e4r timmarna. N\u00e4r jag v\u00e4l klev av bussen p\u00e5 Sv\u00e4varterminalen i Malm\u00f6 s\u00e5g jag honom direkt. Och redan d\u00e4r och d\u00e5, just i det \u00f6gonblicket, visste jag att detta var killen jag v\u00e4ntat p\u00e5. B\u00e5de han och jag visste nog inte om vi skulle krama varandra eller om vi skulle skaka hand. Det blev tillslut en lagom halvtaskig kram i all hast. Vi promenerade hem genom parken till l\u00e4genheten han passade. Det jag minns allra tydligast ifr\u00e5n den promenaden \u00e4r att jag mest bara kollade ner i backen p\u00e5 hans skor medan han pratade p\u00e5 s\u00e5 gott han kunde, s\u00e4kerligen minst lika nerv\u00f6s som jag. Min \u00e4lskling har n\u00e4mligen alltid varit s\u00e5 mycket b\u00e4ttre p\u00e5 det \u00e4n jag, att prata allts\u00e5 \ud83d\ude09 N\u00e4r vi kom hem till det som skulle f\u00f6rest\u00e4lla mitt hem dom n\u00e4rmaste dagarna hade vi k\u00f6pt med oss en pizza upp. Jag sa att jag inte var hungrig. Herregud, ska jag \u00e4ta framf\u00f6r honom nu ocks\u00e5? Hur osexigt \u00e4r inte det? C d\u00e4remot har nu i efterhand ber\u00e4ttat att han var vr\u00e5lhungrig och skulle kunna ha \u00e4tit upp hela pizzan sj\u00e4lv, men liksom mig var han ocks\u00e5 nerv\u00f6s inf\u00f6r det. Lite gulligt n\u00e4r vi t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 det. Efter v\u00e5r fantastiska och om m\u00f6jligt lite tafatta romantiska middag var fr\u00e5gan vad vi nu skulle hitta p\u00e5. Ingen aning t\u00e4nkte jag. Allt jag kunde t\u00e4nka p\u00e5 var bara hur jag s\u00e5g ut, hur jag f\u00f6rde mig och vad jag skulle s\u00e4ga om pappa skulle ringa p\u00e5 mobilen. Tillslut sa C v\u00e4ldigt enkelt och n\u00e4stan helt sj\u00e4lvklart: F\u00e5r jag kyssa dig?<\/p>\n

Ska jag beskriva resterande dagar \u00e4r det egentligen bara ett ord som beh\u00f6vs. K\u00e4rlek. Vi hade det s\u00e5 mysigt tillsammans, och dessa dagar skulle faktiskt ha kunnat vara dom b\u00e4sta dagarna i mitt liv. Vi tr\u00e4ffade n\u00e5gra av hans v\u00e4nner, hans mamma (hur pinsamt och f\u00f6r j\u00e4vligt hemskt \u00e4r inte det?!)<\/em> k\u00e4kade middag tillsammans, umgicks p\u00e5 tu man hand med varandra och allt k\u00e4ndes bara s\u00e5 j\u00e4vla r\u00e4tt. T\u00e4nk om jag skulle kunna f\u00e5 dela detta fantastiska \u00f6gonblick med min familj ocks\u00e5? Med mina v\u00e4nner och dom som betydde n\u00e5got f\u00f6r mig uppe i V\u00e4rmland. En dag n\u00e4r jag och C var ute och gick ringde min mobil. Det jag hade fasat f\u00f6r i min lilla k\u00e4rleksbubbla i snart tre dagar var nu endast en svarsknapp ifr\u00e5n mig. Jag l\u00e4t C g\u00e5 f\u00f6re innan jag h\u00f6rde pappas r\u00f6st i andra \u00e4nden. Han fr\u00e5gade om resan till Kopparberg hade g\u00e5tt bra, hur jag hade det och n\u00e4r jag hade t\u00e4nkt komma hem. Ja pappa, resan till MALM\u00d6 har g\u00e5tt utm\u00e4rkt, jag har det b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5nsin och har faktiskt inte alls t\u00e4nkt att komma hem \u00f6verhuvudtaget. S\u00e5 svarade jag givetvis inte men just d\u00e4r och d\u00e5 var det precis det jag egentligen hade velat svara. Med hj\u00e4rtat i halsgropen lj\u00f6g jag med andra ord min \u00e4lskade, oroliga lilla pappa rakt upp i ansiktet. La p\u00e5 luren och fortsatte l\u00e5tsas som att allt var som det skulle i n\u00e5gra dagar innan det tillslut blev dags f\u00f6r mig att \u00e5ka hem.<\/p>\n

Jag var ju tvungen. Kunde inte lura alla l\u00e4ngre att jag var i Kopparberg och festade hos en kompis. Jag var tvungen att l\u00e4mna k\u00e4rleksbubblan och falla handl\u00f6st ner p\u00e5 jorden igen. Vare sig jag ville det eller inte. Dagen d\u00e5 jag skulle hem gr\u00e4t jag floder. Inf\u00f6r prinsen i mitt liv C som m\u00f6jligtvis lika f\u00f6rtvivlat kanske ins\u00e5g att vi aldrig mer skulle ses igen. Vi hade s\u00e5klart pratat om det h\u00e4r. Skulle jag ber\u00e4tta min st\u00f6rsta hemlighet s\u00e5 stod han givetvis bakom det, och ingen skulle bli gladare \u00e4n han. Men helt \u00e4rligt? Det spelade faktiskt ingen roll att han stod bakom. Det var ju pappa, mamma, syskonen, v\u00e4nnerna, farmor, farfar och resten av alla betydelsefulla m\u00e4nniskor som skulle st\u00e5 bakom. Vi best\u00e4mde i alla fall att vi skulle tr\u00e4ffas igen. Hur vet jag inte, men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt skulle det ske. Om jag s\u00e5 skulle ljuga ytterligare en g\u00e5ng f\u00f6r pappa s\u00e5 skulle jag fan i mig hit igen.<\/p>\n

Bussresan hem kan ha varit den hemskaste resan jag n\u00e5gonsin gjort i hela mitt liv. Den r\u00e4dslan och oron jag hade i magen \u00e4r n\u00e5got jag inte \u00f6nskar n\u00e5gon. Vad i helvete skulle jag g\u00f6ra? Jag ins\u00e5g nu att jag var b\u00e5de k\u00e4r, f\u00f6r\u00e4lskad, galen, beroende…. ja k\u00e5t, och fullkomligt \u00f6verrumplad av den h\u00e4r killen. Att kasta bort det vore som att kasta bort hela mig? Jag ins\u00e5g ganska snabbt att om jag ville ha en framtid med C, och om vi skulle kunna forts\u00e4tta att tr\u00e4ffas fanns det inget annat alternativ f\u00f6r mig \u00e4n att tala om f\u00f6r resten av v\u00e4rlden att jag var ”en s\u00e5n d\u00e4r b\u00f6gj\u00e4vel” som man f\u00e5tt h\u00f6ra i skolan. Jag tog upp min telefon och skummade igenom min telefonbok. Vem skulle jag kunna ber\u00e4tta det f\u00f6r? Vem skulle ta det b\u00e4st? Jag h\u00f6rde C i bakhuvudet som sa att jag hade honom som st\u00f6d. Och visst, jag skulle ju kunna fly till honom om det inte skulle g\u00e5 som jag vill? En av mina d\u00e5varande b\u00e4sta v\u00e4nner fick ett v\u00e4lskrivet detaljerat sms om hur jag k\u00e4nde och vad jag var. N\u00e4r jag hade tryckt p\u00e5 skicka trodde jag b\u00e5de hj\u00e4rtat och magen skulle explodera, och tillsammans utpl\u00e5na hela m\u00e4nskligheten. Ja, s\u00e5 intensivt k\u00e4ndes det faktiskt. Herregud, nu g\u00e4ller det. Nu \u00e4r hela min framtid helt avg\u00f6rande. F\u00e5r jag ett negativt svar tillbaka tar jag fan livet av mig! Kan inte min b\u00e4sta v\u00e4n acceptera mig f\u00f6r den jag \u00e4r l\u00e4r ju inte familjen g\u00f6ra det heller.<\/p>\n

Jag fick ett sms tillbaka. Inte s\u00e5 illa som jag trodde. Hon ville fortfarande vara min b\u00e4stis. Min underbara v\u00e4n som tyckte om mig precis lika mycket nu som innan. Det var ju sk\u00f6nt. Nu hade jag \u00e5tminstone en person att dela min hemlighet med. Jag hade v\u00e4l egentligen f\u00f6rst\u00e5tt att v\u00e4nnerna inte skulle bry sig s\u00e4rskilt mycket. Det var nog r\u00e4tt v\u00e4ntat \u00e4nd\u00e5. Det var ju inte det som oroade mig. Det v\u00e4rsta var ju att ber\u00e4tta det f\u00f6r pappa. F\u00f6r storebror och f\u00f6r sl\u00e4kten. Den v\u00e4rml\u00e4ndska, traditionsenliga sl\u00e4kten. N\u00e4r jag klev av bussen p\u00e5 min hemort stannade jag upp ett tag. Tittade upp mot himlen och bad till b\u00e5de Jesus, Gud, Heliga Maria och kanske till och med dj\u00e4vulen att f\u00f6r guds skull vara med mig nu. Jag gick s\u00e5 l\u00e5ngsamt jag kunde f\u00f6r att inte komma hem. K\u00e4nde att v\u00e5r gula lilla villa bara blev synligare och synligare. I kapp med det blev jag d\u00e4remot bara osynligare och osynligare. Jag kunde verkligen inte. Jag vet ju vad dom tycker om s\u00e5dana som mig. Det f\u00e5r vara s\u00e5h\u00e4r nu. Jag kan verkligen inte ber\u00e4tta. Helvetes j\u00e4vla skit!<\/p>\n

N\u00e4r jag kom in i hallen hade jag best\u00e4mt mig. Jag skulle inte ber\u00e4tta. Det fanns inte p\u00e5 kartan. Jag s\u00e5g hela scenariot framf\u00f6r mig. Hur pappa skulle riva sitt h\u00e5r f\u00f6r att sedan kasta ut mig. Hur mamma skulle v\u00e4nda mig ryggen och aldrig mer vilja se mig i \u00f6gonen. Hur storebror skulle hata mig \u00e4nnu mer f\u00f6r att ha sk\u00e4mt ut honom inf\u00f6r sina kompisar. Jag fick allt l\u00e4ra mig att leva i den popul\u00e4ra och dammiga garderoben lite till. Jag gick d\u00e4rf\u00f6r – helt p\u00e5 rutin – och satte mig framf\u00f6r datorn. Loggade in p\u00e5 Bilddagboken och publicerade en leende, lycklig selfie fr\u00e5n den galna p\u00e5hittade festen i Kopparberg.<\/p>\n

\"1952_48439736289_9039_n\"
\n<\/a><\/p>\n

Denna bilden \u00e4r tagen kv\u00e4llen innan jag skulle \u00e5ka hem. Galet k\u00e4r och f\u00f6rkrossad.<\/em><\/p>\n

\"1952_48439866289_4932_n\"
\nJag tror detta \u00e4r f\u00f6rsta bilden p\u00e5 oss tv\u00e5 tillsammans. Sommaren 2007. Long time ago!<\/em><\/p>\n

\"543827_10151318548916290_1255826632_n\"
\nSnart \u00e5tta \u00e5r senare och fortfarande ett s\u00f6tt litet par. Hihi <3<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nu var det ett tag sedan det kom ett nytt inl\u00e4gg Ifr\u00e5n min lilla mini serie ’Det h\u00e4r \u00e4r mitt liv’. Kr\u00e4vs ju tid av mig att skriva dessa l\u00e5nga inl\u00e4gg, och det har jag inte riktigt orkat med. Men h\u00e4r kommer i alla fall femte delen. Hur det gick till n\u00e4r jag tr\u00e4ffade min … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2663,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[19,1],"tags":[],"class_list":["post-7158","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-det-har-ar-mitt-liv","category-livsstil"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/7158","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2663"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=7158"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/7158\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=7158"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=7158"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=7158"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}