{"id":7374,"date":"2014-03-21T17:13:00","date_gmt":"2014-03-21T16:13:00","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/?p=7374"},"modified":"2014-03-21T17:13:00","modified_gmt":"2014-03-21T16:13:00","slug":"det-har-ar-mitt-liv-del-6","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/2014\/03\/21\/det-har-ar-mitt-liv-del-6\/","title":{"rendered":"Det h\u00e4r \u00e4r mitt liv: Del 6."},"content":{"rendered":"

Eftersom efterfr\u00e5gan varit r\u00e4tt s\u00e5 stor p\u00e5 n\u00e4sta del av ’Det h\u00e4r \u00e4r mitt liv<\/strong>’<\/strong> s\u00e5 k\u00e4nner jag att det \u00e4r dags att redan nu avsl\u00f6ja forts\u00e4ttningen. Det blir d\u00e4remot en kortare variant men det f\u00e5r ni st\u00e5 ut med. \u00c4r ni lika p\u00e5 med forts\u00e4ttningen som sist s\u00e5 kanske jag \u00e4r sn\u00e4ll och skyndar p\u00e5 \u00e4ven med n\u00e4sta… \ud83d\ude09 \u00c4r du ny h\u00e4r och inte riktigt f\u00f6rst\u00e5r vad jag menar s\u00e5 kan du bara kolla in denna l\u00e4nk och l\u00e4sa dig in i historien om mitt liv: <\/span>http:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/category\/det-har-ar-mitt-liv\/<\/strong><\/em><\/a><\/p>\n

Jag hade allts\u00e5 best\u00e4mt mig f\u00f6r att forts\u00e4tta h\u00e5lla tyst om min l\u00e4ggning inf\u00f6r familjen. V\u00e4nnerna visste redan om det, men det tog helt enkelt emot f\u00f6r mycket att ber\u00e4tta det f\u00f6r familjen. Efter jag kommit hem fr\u00e5n min hemliga resa till Malm\u00f6 satte jag mig allts\u00e5 direkt framf\u00f6r datorn. Det tog inte m\u00e5nga sekunder innan pappa st\u00f6rtade ner i hallen d\u00e4r jag satt och b\u00f6rjade sin utfr\u00e5gning. Herregud, han var ju inte dum! Givetvis hade han ocks\u00e5 f\u00f6rst\u00e5tt att jag inte hade varit i Kopparberg p\u00e5 n\u00e5gon hemmafest. Givetvis f\u00f6rstod han ocks\u00e5 att n\u00e5gonting inte var som det skulle. Jag kunde verkligen se pappas nerv\u00f6sa frustration i \u00f6gonen n\u00e4r han fr\u00e5gade mig vart jag hade varit. Okej, vad g\u00f6r jag nu? Jag ins\u00e5g ganska s\u00e5 snabbt att det inte var l\u00f6nt att f\u00f6rs\u00f6ka hitta p\u00e5 ytterligare en halvd\u00e5lig l\u00f6gn. Det fanns helt enkelt inget annat alternativ f\u00f6r mig \u00e4n att s\u00e4ga som det var. Dom d\u00e4r korta sekunderna som f\u00f6ljde efter pappas fr\u00e5ga kan ha varit dom l\u00e4ngsta – och inte minst v\u00e4rsta – n\u00e5gonsin. Livet passerade i revy, och bara p\u00e5 ett f\u00e5tal sekunder s\u00e5g jag hur det antingen skulle raseras totalt eller flyta p\u00e5 precis som vanligt. J\u00e4vlar i helvete! Satans skit! Nu g\u00e4ller det.<\/p>\n

Med gr\u00e5ten i halsgropen och med tv\u00e5 brinnande \u00f6gon utbrast jag bara helt pl\u00f6tsligt. Utan att jag sj\u00e4lv egentligen f\u00f6rstod att jag sa det. ”Jag har varit i Malm\u00f6!”<\/em> Om pappa s\u00e5g frustrerad ut innan vet jag inte hur jag ska kunna beskriva hans utseende nu. Vad har jag gjort i Malm\u00f6?! ”Jag har tr\u00e4ffat en kille!”<\/em> Bara s\u00e5d\u00e4r. Nu var det sagt. Nu kunde precis vad som helst h\u00e4nda. Pappa ropade p\u00e5 min plastmamma. Varf\u00f6r vet jag egentligen inte. I ren desperation f\u00f6rs\u00f6kte han kanske leta efter n\u00e5gonting som kunde ta \u00f6ver situationen. N\u00e5gonting som kunde reda ut det han sj\u00e4lv i denna stund inte kunde ro i hamn. F\u00f6r jag menar vad s\u00e4ger man egentligen till sitt barn som precis kommit ut som homosexuell? Att man fortfarande \u00e4lskar det? Men om man inte g\u00f6r det d\u00e5? Vad g\u00f6r man d\u00e5? Plastmamma kom ner i hallen och vi l\u00e5ste alla tre in oss i tv\u00e4ttstugan. H\u00e4r st\u00e5r jag i skamvr\u00e5n och f\u00e5r min d\u00f6dsdom t\u00e4nkte jag. Inl\u00e5st med tv\u00e5 av dom som betyder allra mest just nu. Inl\u00e5st med tv\u00e5 av dom som jag bara vill ska s\u00e4ga att allt kommer bli bra.<\/p>\n

Pappa gr\u00e4t. Jag gr\u00e4t som aldrig f\u00f6rr. Min plastmamma fick vara den som sk\u00f6tte snacket. Alltid lika koncentrerad och f\u00f6rst\u00e5ende. P\u00e5 b\u00e4sta m\u00f6jliga vis skulle jag allts\u00e5 kv\u00e4va gr\u00e5ten och ber\u00e4tta vad som hade h\u00e4nt. Vad jag nu hade st\u00e4llt till med typ. Och ska jag vara helt \u00e4rlig s\u00e5 minns jag faktiskt inte s\u00e5 mycket av det som sen h\u00e4nde. Jag tror faktiskt att jag p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt har f\u00f6rtr\u00e4ngt det. Hj\u00e4rnan gick s\u00e5pass mycket p\u00e5 h\u00f6gvarv d\u00e4r och d\u00e5. Allting slutade i alla fall med att jag fick h\u00f6ra att dom fortfarande skulle \u00e4lska mig minst lika mycket nu som innan. Pappa fr\u00e5gade hur det skulle bli med barnbarn. F\u00f6rmodligen allt det d\u00e4r obligatoriska som man h\u00f6r i var och varannan komma ut historia idag. Och l\u00e4ttnaden som f\u00f6ljde d\u00e4refter var enorm. Det var precis som om en stor sten inom mig helt pl\u00f6tsligt bara f\u00f6rsvann. I s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r hade jag g\u00e5tt runt och burit p\u00e5 detta. I s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r hade jag bara blivit tyngre och tyngre p\u00e5 grund av min hemlighet som bara gjorde mig mer och mer inst\u00e4ngd. Det var s\u00e5 sk\u00f6nt. Gud vad sk\u00f6nt det var! Nu kunde jag andas igen. Inte bara kippa efter luft, utan dra in l\u00e5nga friska andetag. N\u00e4r vi kom ut ifr\u00e5n tv\u00e4ttstugan k\u00e4nde jag mig som en ny m\u00e4nniska. En b\u00e4ttre m\u00e4nniska. En \u00e4rlig och sann s\u00e5dan.<\/p>\n

Dagarna gick och det var fortfarande en konstig k\u00e4nsla att veta att jag faktiskt hade kommit ut. Fortfarande s\u00e5 sk\u00e4mdes jag faktiskt. Det k\u00e4ndes fortfarande p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt skamligt att numera vara \u00f6ppen med det jag faktiskt var. Sj\u00e4lvklart s\u00e5 f\u00f6rstod jag att detta \u00e4ven var n\u00e5got nytt f\u00f6r familjen. Jag tror pappa inte riktigt visste vad han skulle s\u00e4ga eller g\u00f6ra. Han hade d\u00e4remot deklarerat att det nog var b\u00e4st om vi h\u00f6ll det inom familjen ett tag. Att farmor, farfar och sl\u00e4kten kunde f\u00e5 v\u00e4nta ett tag med nyheten. S\u00e5 vitt jag f\u00f6rst\u00e5tt det nu i efterhand s\u00e5 har min komma ut process \u00e4ven varit r\u00e4tt sv\u00e5rhanterlig f\u00f6r pappa. Missf\u00f6rst\u00e5 mig inte nu. Min pappa har absolut inga problem med vare sig min l\u00e4ggning eller hur jag valt att leva mitt liv. Men man f\u00e5r faktiskt inte heller gl\u00f6mma att det inte bara \u00e4r sv\u00e5rt f\u00f6r oss som kommer ut. Idealen s\u00e4ger ju faktiskt att det ska vara kvinna och man. Och inte minst i V\u00e4rmland s\u00e5 \u00e4r den livsfilosofin en standard. Och \u00e4r man uppfostrad d\u00e4refter kan jag f\u00f6rst\u00e5 att man blir omkullkastad n\u00e4r ens son kommer och p\u00e5st\u00e5r n\u00e5got annat. Tack vare min plastmamma s\u00e5 tror jag att det gick lite l\u00e4ttare f\u00f6r pappa att ta sig igenom det d\u00e4r. Hon kunde nog tala honom tillr\u00e4tta n\u00e4r det \u00e4ven brast f\u00f6r honom.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta jag ringde efter den d\u00e4r kv\u00e4llen var s\u00e5klart min Malm\u00f6 kille. Ingen blev v\u00e4l gladare \u00e4n han n\u00e4r jag ber\u00e4ttade att vi nu faktiskt kunde tr\u00e4ffas p\u00e5 riktigt igen. G\u00f6ra en repris p\u00e5 den d\u00e4r underbara helgen. Vi best\u00e4mde snabbt att jag skulle \u00e5ka ner igen. Pappa var s\u00e5klart orolig n\u00e4r jag sa det till honom. Jag menar kom igen. Jag var ju faktiskt bara 17 \u00e5r och skulle \u00e5ka ner till Malm\u00f6 alldeles ensam. Och den h\u00e4r g\u00e5ngen skulle han ju veta om det.. \ud83d\ude09 Han hade som krav att han skulle f\u00e5 tala med C’s mamma innan det var okej. Gud vad pinsamt t\u00e4nkte jag, men i n\u00e4sta sekund t\u00e4nkte jag att det var skit samma f\u00f6r nu skulle jag \u00e4ntligen f\u00e5 tr\u00e4ffa mannen i mitt liv igen. Vad som sades mellan pappa och sv\u00e4rmor har jag faktiskt ingen aning om. Dom har aldrig velat s\u00e4ga det till mig n\u00e4mligen, trots min nyfikenhet. D\u00e4remot kan jag gissa mig till att sv\u00e4rmor fick f\u00f6rel\u00e4sa homosexualitet och vad det innebar att vara b\u00f6g f\u00f6r pappa. C hade ju varit \u00f6ppen l\u00e4nge och f\u00f6r henne var ju det inget konstigt alls.<\/p>\n

Nu hade \u00e4ven snacket b\u00f6rjat g\u00e5 i skolan ocks\u00e5. Nyheten om jag hade kommit ut spred sig som en l\u00f6peld. M\u00e5nga nyfikna som ville veta precis allt och lite till. Men jag m\u00e4rkte faktiskt inte av n\u00e5got negativt. Ingenting som \u00e5tminstone blev uttalat framf\u00f6r mig. S\u00e4kerligen fanns det dom som tyckte annat. Men helt \u00e4rligt? Kunde jag bry mig mindre? Jag hade precis kommit ut inf\u00f6r familjen och dom v\u00e4nnerna som betydde mest. Samtliga var okej med det. Jag hade dessutom en underbar kille som v\u00e4ntade p\u00e5 mig i Malm\u00f6. Homofober kunde med andra ord inte stoppa mig det minsta.<\/p>\n

Att jag kom ut som b\u00f6g var allts\u00e5 inte alls s\u00e4rskilt m\u00e4rkv\u00e4rdigt. Man f\u00f6rv\u00e4ntar sig nog att det alltid ska vara s\u00e5 j\u00e4vla sv\u00e5rt att komma ut nuf\u00f6rtiden. Man l\u00e4ser bara om alla dessa hemska historier om unga killar och tjejer som blir utsl\u00e4ngda fr\u00e5n sina hem. Om folk som tar sj\u00e4lvmord p\u00e5 grund av sin l\u00e4ggning och om allt negativt som h\u00e4nder. Jag tycker att det \u00e4r minst lika viktigt att tala om alla positiva komma ut historier. Jag menar vilken ung b\u00f6g eller flata kan k\u00e4nna sig stark och redo f\u00f6r att komma ut n\u00e4r den bara f\u00e5r l\u00e4sa om allt hemskt som h\u00e4nt n\u00e4r man ber\u00e4ttat sin m\u00f6rkaste hemlighet? Varf\u00f6r inte \u00e4ven ber\u00e4tta om att livet blir precis lika underbart som det var innan, om inte b\u00e4ttre till och med? Inte f\u00f6r alla naturligtvis men f\u00f6r vissa av oss s\u00e5 blir det ju faktiskt det. Varf\u00f6r inte d\u00e5 dela med sig av den historien och kanske i samma veva hj\u00e4lpa en och annan ung kille eller tjej att komma ut?<\/p>\n

Min lilla miniserie b\u00f6rjar n\u00e4rma sig sitt slut. \u00c4r det n\u00e5got mer ni vill veta, eller tycker jag har missat, s\u00e5 hojta till! L\u00e4mna en kommentar. I n\u00e4sta kommande del t\u00e4nkte jag ber\u00e4tta hur det var n\u00e4r jag kom ut f\u00f6r min mamma. Om mina sista tv\u00e5 \u00e5r p\u00e5 gymnasiet, samt hur mina f\u00f6rsta stapplande steg i gayv\u00e4rlden s\u00e5g ut. Dessutom hur jag egentligen fick det att g\u00e5 ihop mellan mig och C. Det finns med andra ord en hel del kvar att l\u00e4sa.<\/p>\n

(forts\u00e4ttning f\u00f6ljer…)
\n<\/strong><\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Eftersom efterfr\u00e5gan varit r\u00e4tt s\u00e5 stor p\u00e5 n\u00e4sta del av ’Det h\u00e4r \u00e4r mitt liv’ s\u00e5 k\u00e4nner jag att det \u00e4r dags att redan nu avsl\u00f6ja forts\u00e4ttningen. Det blir d\u00e4remot en kortare variant men det f\u00e5r ni st\u00e5 ut med. \u00c4r ni lika p\u00e5 med forts\u00e4ttningen som sist s\u00e5 kanske jag \u00e4r sn\u00e4ll och skyndar … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2663,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[19,1],"tags":[],"class_list":["post-7374","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-det-har-ar-mitt-liv","category-livsstil"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/7374","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2663"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=7374"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/7374\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=7374"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=7374"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/robinstrandberg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=7374"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}