När jag blev gravid tänkte jag alltid ”Jag ska aldrig bli en som hoppar klackarna när jag får min mage”, ”När jag ligger och föder ska jag ha smink och fint hår, vägrar ligga och se ut som dem på tvn”, ”Jag kommer aldrig bli lika fet som alla andra gravida”. Men…. Det är ingenting man kan bestämma. Jag fick mage ganska fort och jag gick tjock på sommaren och de ända skorna mina fötter klarade av var mina blåa foppa tofflor, sexigt va? Och nej, jag hade inte en gnutta smink på förslossningen och såg ut som skit, och jag gick upp till 74 kg och är 160 lång. Jag trodde aldrig det, aldrig.. Men allt är så värt och det roliga är att man växer i sin tjockhet, ibland tog jag fram en fin klänning ur gardroben strl XS och den var som ett linne på mig, man blir blind.
Iallafall… Efter att Hugo kom så gick man ner nästan 10 kg direkt, inget man tror på när man går där som höggravidast men jo det gör nästan alla. Sen dem andra 14 kg kom gick lite då och då. När man ammar förlorar man några kg. Minns när Hugo skulle döpas då var han 3 månader och då hade jag gått ner till 56. Alltså 7 kg mer än vad jag vägde innan jag blev gravid, man jag trivdes och var nöjd. Nu väger jag 53 och tänker på det mer och mer, jag vill ner till det vanliga igen. 49, då är jag nöjd. Det är svårt… Men om man kämpar går det 🙂
