Be strong girl <3

Man lär sig verkligen att uppskatta livet när någon som står en nära går bort. Känslan är obeskrivlig men människan är uppbyggt på ett sådant sätt att man kan ta sig igenom det. Jag betvivlade det för några månader sedan men nu när det gått snart tre månader sedan min pappa gick bort är jag fortfarande väldigt ledsen men jag kan hantera det på ett bättre sätt nu än vad jag kunde direkt då.

Meral en utav mina närmsta vänner ringde mig för några dagar sedan och berättade att hennes pappa precis gått bort utav samma hemska sjukdom som min pappa och att hon fick reda på det på precis samma sätt som mig.

När jag fick höra detta kändes det precis som om min pappa gått bort en gång till. Jag hörde verkligen hur ledsen hon var och fällde själv en tår när hon sa ”Rosanna hur fan ska jag kunna bli glad igen, hur gjorde du för att försöka bearbeta detta?”

Jag tycker att man ska bearbeta det på det sätt som känns bäst för en själv. Jag tror att det är lättast om man har någon att prata med på djupet. Någon som man verkligen kan berätta allt för. Jag är ofta den som förtränger sådant och bara fortsätter mitt liv som vanligt utan att prata så mycket om det men sedan kommer smällen förr eller senare och det är typ där jag är nu.

Men det var skönt att kunna använda min sorg till att hjälpa Meral och berätta för henne hur jag försökt ta mig igenom detta på bästa sätt. Jag är säker på att hon klarar det och det var skönt att hon fick säga hejdå på riktigt!

Ni minns väl att jag nämnt att jag mått rätt dåligt den senaste tiden? Jag har ju tagit blodprover, kollat hjärtat, kolesterol ja precis allt men inget är fel med mig. Man kan få samma syndrom vid stress och sorg och det är troligen det jag fått…

Jag ville bara få fram med detta inlägg att ni ska ta vara på era föräldrar för en dag finns dem inte kvar och då kommer ni ångra allt ni inte gjort med dem. Jag ska dra ut och bjuda min mamma på lunch idag, gör det ni också, föräldrar uppskattar minsta lilla 🙂 <3