Något jag stör mig extremt mycket på är superfalska människor. Jag nämner inga namn för jag kan vara lite falsk själv men det kommer till en gräns…
Det finns en tjej (nämner inga namn) som jag träffat genom mina vänner och varenda gång jag träffar henne snackar dem skit om henne. De säger ”Oh gud vi orkar inte att hon ska vara här” och ”Fan vad hon är surig och jobbig”. Givetvis frågar jag dem varför de då tar med denna ”hemska” människa om de inte vill vara med henne, svaret jag får då är ”Men vad ska vi säga”.
Igår efter 20:e gången ”Men vad ska vi säga”, öppnade jag min käft och sa det hon borde fått höra för längesedan, ”Dina vänner snackar skit om dig till mig varenda gång vi ses”. Hon fick en chock och sa: ”Vaaa?”. Detta sa jag självklart framför hennes vänner som blev ganska chokade. Svaret var ju ”Eh va, vi har inte sagt så”
Det jag ville komma fram till är ju att man måste vara ärlig mot sina vänner. Man kan inte sitta och snacka så mycket skit att man nästan spricker och sedan umgås med människan. Fatta hur hon kände sig när jag berättade allt detta. Hon måste ju känt sig fett påträngande – stackarn!
Bilden har absolut inget med texten att göra – Jessica är en sann vän 
