Jag är glad att jag lever idag för jag trodde helt ärligt att jag skulle dö inatt. Det började med att jag låg och tittade på film med Jackie i en timme och då mådde jag bra. När jag sedan skulle försöka sova tappade jag andan. Jag somnade lixom till och vaknade upp av att jag ryckte till i hela kroppen och inte kunde andas. Blev skit rädd och ville inte somna men jag var så himla trött så det hände igen och igen och igen. Tillslut gick jag upp för att dricka vatten, kände mig yr och torr i munnen.
Jag satte mig i soffan och försökte andas lugnt och då kom paniken. Jag började hyperventilera, kunde inte andas ALLS och grät som ett litet barn. Jackie kom ut och tröstade mig och sa att allt var lugnt men det hjälpte inte. Det var som om någon satt på min bröstkorg medans någon annan stoppade fingrarna i halsen på mig. Det var hemskt!
Jag hoppas verkligen att det inte kommer tillbaka igen 
