Först blir man hysterisk, sen blir man bekymrad och tillslut känner man ingenting.
Precis så är det.
Jag skyllde på samhället i flera år, då visste jag inte ens vad ett samhälle var för någonting. Jag gör det fortfarande ibland – när tankarna dyker upp på natten, som nu.
Ni ska veta det att det mest mörka helvete på denna jord är att inte kunna skydda eller inte få vara med sin familj.
Att de man älskar mest dras ifrån dig, där står du med ingenting kvar, du kan inte leva utan dem – inte andas.
Då väntar du bara på den där bilolyckan som skulle vara för dig egentligen.
Att vara frihetsberövad mot sin vilja och inte få ge sin lillebror en kram. Inte få ligga hos sin mamma, vara i sin pappas beskyddande armar.
Att kyssa sin döda bror på pannan och inte ha kunnat stoppa det? För att man var frihetsberövad p.g.a föräldrarlöshet.
Min största dröm och hemlighet i många år var att bomba socialen i Landskrona, att döda socialsekreterarnas familjer.
För att de skulle få känna exakt vad jag känt.
Nu är det försent, men om jag fått välja, om ni fått välja? Då hade man rensat vilken jävel som helst för sin familj!
När man sen är ensam (som jag). Alltså familjelös – då bryr man sig inte så mycket längre.
Detsamma med mitt kaos-boende. Jag har haft egen lägenhet och försökt att fixa en väldigt länge.
Om jag inte hade hyrt och varit inneboende hos de vänner jag har (som jag gillar att göra då jag älskar kollektivt). Jag har inget ”hem” att fly till – det finns inte.
Så när ni sitter där och skvallrar och tycker det är ”fel” att inte ha något hem, eller någon sorts normalitet. Då ska ni veta kära vänner, att vi är alla lika i det som gör ont.
Ni hade också gjort allt för de ni har. Så ni är inte ett dugg tuffa, inte förrän ni lidit ordentligt, inte förrän ni står där över era käras lik. Inte förrän ni har känt er totalt hjälpösa och skriker av smärta!!!
Detta är inget fult, det är något människor fruktar. Tänk på det, respektera smärta för fan.
För vi ska alla dit någon gång (och då skrattar ni inte så jävla mycket eller snackar skit någonsin igen!).
Le lite mer istället era jävla idioter.
(Och det gäller dig med kimsan, som faktiskt har en familj som älskar dig. Uppmärksamheten är det du enbart velat ha, det ser man på dina ärrade armar – du ville inte dö, du är för rädd – du har inte ens tanken – du vill bara ha uppmärksamhet. Du vill bara bli älskad jag fattar det – du kommer att växa upp och se på livet på riktigt. Vakna…)
Varsego – ta bloggen jackieferm.nu – det är bara papper för mig och som du sa ”bloggen du skulle fixa och göra företag av” istället satt du på din feta röv och spelade wow och sket i allt. Jag visste väl att du också kunde luras och svikas. Ta concertan och börja motionera, du har saker att leva för – ditt psykfall.
Saknat er. Saknat att få skriva.
